Gott slut 2010!

Egentligen tycker jag faktiskt inte om nyår. Det är klart att jag varit med om en och annan rolig nyårsafton. Den gången för 23 år sedan, när maken och jag blev ihop, får väl räknas som etta. Nyår på ett kryssningsfartyg på Nilen var inte heller dumt. Men faktum är att de senaste årens mycket nedtonade aftnar har varit de bästa. Sedan lilla A föddes och vi flyttade till huset har vi alltid varit hemma. Två gånger har vi haft förstärkning, men annars har det bara varit vi, med fin dukning, god mat, engelska smällkarameller, tomtebloss och en bra film.

Innan jag blev gammal nog att få göra som jag vill var nyår mest en ångesthögtid. Man måste ha så roligt, vara på rätt ställe med rätt människor och allt slutade vanligen i besvikelse. Och innan dess, när jag faktiskt var barn, ja då var det ångest i dess renaste form.

Men i kväll blir det bara vi, med lax och oxfilé, nya guldiga ljuslyktor, silvriga paket under granen och ett förhoppningsvis riktigt gott slut! Och det önskar jag er alla!