Shop 'til you drop?
Jag har alltid gillat julklappar, både att ge och att få. I den mån det har spritts idéer i släkten om att bara barnen skulle få julklappar och inte vi vuxna, har de inte kommit från mig. Däremot har jag alltid tyckt att man ska ge med måtta. Jag har haft en julklappsbudget och i stort sett hållit den, år från år. Jag är ingen stor fan av överkonsumtion eller det genomkommersialiserade samhälle vi lever i. Sedan den julen när M var tre år och till slut grät av utmattning för att hon inte orkade ta sig an ett enda paket till, har vi också haft en gräns vad gäller antalet klappar.
I år bröt vi mot våra principer för första gången. M önskade sig, hett och innerligt, en väldigt dyr mobil (nej, inte den där allra dyraste). Lilla A önskade sig några riktigt dyra elektroniska leksaker. Så vi hade två vägar att gå: Antingen köpte vi några billigare saker, som de inte ville ha, eller så köpte vi oss en lugnare och trevligare jul. För varför ska vi vara de enda som håller emot när andra familjer sprider tusenlappar över sina barn? Varför ska andra barnen springa omkring med ifåner i skolan medan M får skämmas över sin gamla gratistelefon?
Sagt och gjort, vi köpte de hett efterlängtade sakerna, barnen blev lyckliga, vi blev fattigare, jag köpte en get eller två för att döva samvetet.
I mellandagarna kom M:s ena bästis och hälsade på. Hon hade också fått julklappar. Hon hade dessutom fått julklappspengar att shoppa för. Närmare bestämt 2 300 kr. "Hoppsan", sa jag, "vad ska du köpa för dem?" "Eh ... de är redan slut", sa hon. 2 300 kr. Två shoppingturer i mellandagarna. Tjejen är tolv år.
Har jag ens rätt att ha en åsikt om det här? Jag menar, folk ger väl vad de vill till sina barn? Men ändå ... Jag försöker komma på något tillfälle i livet när jag gjort av med så mycket inom loppet av en vecka, utan att köpa några direkta kapitalvaror. Inför bröllopet kanske. Och inför min 40-årsdag.
Hur ofta har du shoppat loss för så mycket? Kan det i själva verket betraktas som normalt och jag som konservativ och allmänt patetisk. Vad tycker du?
posted by Heliotropen @ 1:49 em
3 Comments:
Jag vet inte om man "får" ha en åsikt, men du får ju göra hur ni vill i din familj i alla fall. Själv har jag definitivt köpt kläder och skor för 2300:- på en och samma gång. Men det är ju pengar jag själv jobbat för och är väl medveten om värdet av. Tror att man för den tolvåring som blir avundsjuk på detta (och för den tolvåring som bara tror att det är ok att bränna så mycket pengar utan att förstå värdet) kan göra en enkel ekvation. Nu kommer ett fint exempel på att jag inte är så bra på matte, men du förstår säkert hur jag menar.
Säg att en hamburgare på mcdonalds kostar 30 kronor ... det betyder att du får typ 80 hamburgare för de tusenlapparna. Hur lång tid tar det att göra en hamburgare? 5 minuter kanske? Att göra 80 hamburgare skulle då alltså ta typ 6,5 timmar. Vad får man som timlön på mcdonalds tro? 80:- kanske? Så den som gör hamburgarna får alltså 520 kronor för de 2300:- du betalar. (Och sen ska man ju betala skatt på sina 520 kronor också. Men det kanske är lite för komplicerat för en tolvåring?)
Fungerar det att berätta för den tolvåring som är avundsjuk på 2300 kronor att man måste ha stått och tillverkat hamburgare i en vecka för att kunna njuta av att kasta bort dem på några dagars shopping sådär?
/Hello Kitty
Klart man får ha en åsikt. Man får ha en åsikt om allt, tycker jag. Och dessutom får man göra som man vill i sig egen familj. Men med barn är det inte så lätt alla gånger eftersom att de påverkar av så många fler än en själv. Vår dotter har två gånger (födelsedag i våras och nu i julas igen) haft en egen dator överst på sin önskelista. Vi tycker hon är för ung, men vet allvarligt talat inte riktigt hur vi ska göra eller hur länge vi ska stå emot. Nästa födelsedag kanske? Om det nu verkligen är vad hon önskar sig, och hon använder det och dessutom känner andra i samma ålder som har egna speldatorer... Svårt svårt. Men att bränna så mycket pengar utan att ens reflektera över det! Tja, det är nog därför jag känner för att dra ut på dylika saker, så att mina barn ska fatta att saker kostar, och att man inte kan få allt direkt utan kanske måste vänta på dyrare saker - eller jobba för dem. Det är ett ständigt pågående arbete känns det som eftersom det inte verkar gå in så där värst bra än i alla fall.. Gulp.
Jag tror att mer kommer att bli sagt i den här frågan ...
/Heli
Skicka en kommentar
<< Home