Skryt

Så här på sommaren går bloggtrafiken ner lite, men jag måste i alla fall skryta om det här: Som ni vet har jag skrivit en roman. I början av året refuserades jag av det ena av Sveriges största förlag, men kortast möjliga följebrev: Tack för att vi fick läsa men tyvärr bla bla bla.

Förra veckan refuserades jag av nästa storförlag. De tog väldigt god tid på sig, vilket väckte vissa förhoppningar, men till slut kom manuset tillbaka. Inte förrän i går orkade jag gå och hämta ut det, och läsa brevet. Och det var inte standard 1a utan följande:

"Tack för förtroendet du visat genom att skicka ditt manus ... till oss. Vi har läst det med intresse. Här finns en spännande och trovärdig psykologi, du har god förmåga att åskådligt skildra scener och komplexa förlopp, och här finns dessutom starka karaktärer. Dock tycker vi att texten haltar i kompositionen. En av våra lektörer uppehåller sig vid detta problem och jag bifogar utlåtande med förhoppning om att det kan vara till stöd i ditt fortsatta skrivande.

Du är naturligtvis välkommen att återkomma med nya manus. Den här gången måste jag dessvärre tacka nej till en utgivning."

Med följde alltså två sidors lektörsutlåtande, till stora delar ett referat, men också med sådant här: "Texten känns för lång och för pratig med sjok av dialog som inte tillför särskilt mycket - vilket är väldigt synd eftersom författaren har ett mycket levande och gestaltande och rytmiskt språk med sinne för just dialog."

Tro nu inte att jag sitter hemma och gråter för att jag blivit sågad. Jag tycks äntligen ha skaffat mig förmågan att koncentrera mig på det positiva som står där: Jag har ett levande och rytmiskt språk! Mina karaktärer är starka! Jag har sinne för dialog! Jag har uppnått SÅ mycket av det jag strävade efter!