Snart 45

Jag fyller snart 45. Jag skriver det igen, för jag tycker att det är viktigt: Jag fyller snart 45. Det är ju inte för att just de där siffrorna är viktiga, utan för att vi lever i en kultur där man ska skämmas för sin ålder. Möjligen är det okej att fylla något mellan 17 och 25, men sedan ska man börja åbäka sig. Åldersängslas och säga "Men den här födelsedagen är väl inget att fira. Jag blir ju så gammal."

Man ska inte gilla att bli äldre, helt enkelt. Jag gillar att bli äldre. Jag skäms inte ett enda dugg över min ålder. Det må vara en klyscha men för mig är detta en absolut sanning: Det är bra att blir äldre för alternativet är SÅ mycket sämre.

Man behöver inte älska allt som följer med en högre ålder, men jag förstår inte logiken i att låta bli att fira sina födelsedagar för att man inte gillar att bli äldre. Hallå! Äldre blir du i vilket fall som helst, så varför avstå från att ha fest?

När min bror dog bestämde jag mig för att alltid fira mina födelsedagar. Sanningen att säga var jag ganska bra på det innan dess också. Jag firar att jag blev född. Jag firar att jag får lov att finnas kvar! Det är stort.

Men att prata om sin ålder känns fortfarande tabubelagt. Jag övar mig i att låta det slinka med, lite titt som tätt. Kanske kan jag göra så att det blir mer okej för andra också att vara så där lite lagom medelålders. Som jag, som är 44 och snart 45.

Vad tycker du om att bli äldre?