08 januari 2008

Viskningar men inga rop

Det är inte lätt att vara stum, men det har sina poänger. Med familjen kommunicerar jag med hjälp av viskningar, handklapp och fotstamp. Med andra kommunicerar jag i första hand med lappar. Det har gett mig förnyade insikter om skriftlig kommunikation. Kanske blir det en forskare av mig ändå till slut. Här är några av mina slutsatser:

1. Om man lämnar fram en lapp med sitt ärende nedskrivet tror de flesta mottagare att man är döv och börjar prata något slags hemgjort teckenspråk. Det ser ganska lustigt ut.
2. Om man lägger till "Jag har tappat rösten" först på lapparna föredrar läsarna ändå att tala med kroppen snarare än med munnen. Kanske är det de berömda spegelneuronen som spelar in - vi vill vara så lika den vi talar med som möjligt. Eller, som lilla M så koncist sammanfattade det hela: "Mamma, varför viskar jag tillbaka, jag är ju inte hes?"
3. Om man, som jag, går omkring med färdiga lappar med texter som "Kan jag få en cappuccino med mycket skum, tack" bör man se till att visa fram rätt lapp vid rätt tillfälle. De har inte cappuccino på Apoteket.
4. Forskningen kring heshet är extremt eftersatt. Det finns inga nya landvinningar här, bara ett "drick varmt och var tyst". Tack för tipset!

1 Comments:

Blogger Lime said...

Det sista rådet är väll ändå missvisande?

Säg att du hoppar på det och dricker varmt. En bra och värmande dryck är Irish coffe. För att verkligen värma strupen så dricker du mycket, för det har ju alla sagt att man ska göra. Då börjar du ofelbart att skråla. Vilket leder till att rösten blir sämre.

Alltså hjälper inte varm dryck.

9:22 fm  

Skicka en kommentar

<< Home