Jag är en lagom medelålders kvinna, begåvad med man, hus, två döttrar och en stor släkt. Dessutom har jag ett arbete. Till min läggning sägs jag vara monoman. Med tiden har det bland annat gjort att jag kan en hel del om andra världskriget, talar en aning nederländska, kan rabbla Edgar Allan Poes dikter utantill, äger signerade foton av diverse obskyra skådespelare och fortfarande kan det mesta om hästsjukdomar.
Idag har jag för första gången lämnat lilla A på skolan. Jag blev totalt överrumplad av hur vemodigt det kändes, började till och med gråta på skolgården. Lilla A däremot grät inte alls.
posted by Heliotropen @ 9:48 fm
4 Comments:
Oj, skulle man ha gråtit? Då gjorde jag (föreningen Lipsillarnas förbundsordförande) fel. Eller, jag har förstås bara följt med till ett upprop där föräldrarna fick sitta i ett annat rum, innan det var dags att gå vidare (hem, till parken eller – i mitt fall – jobbet) ... Det kanske inte är samma sak?
Men jag fick inte gå med in alls. Jag bröt ihop när jag såg hälften av hennes kompisar, de hon känt sedan hon var ett år, stå och vinka till henne från ett annat klassrumsfönster. Nu har det förresten sjunkit in hos lilla A också. Idag grät hon sig till sömns av längtan efter lilla F, som hon känt sedan hon var fyra månader.
Det kan kännas långt att korsa en skolgård när man är en liten tjej.
När ska du börja blogga igen, förresten?
Vet inte. Jag trodde jag skulle komma igång efter semestern, men det var jobbigare än jag mindes att jobba heltid. Jag har dock ruvat på ett inlägg ända sedan Polen. Rubriken är klar. Det är bara resten ...
Skicka en kommentar
<< Home