Bönder och deras brudar

Till mina hemliga laster hör att jag gillar att titta på "Bonde söker fru". Den är intressant på så många nivåer samtidigt att jag knappt kan redogöra för det. Sociologisk studie, kulturkrockar mellan landsbygd och stad (som Karl Petters alla små trippande brudar från förra årets program), spelet mellan män och kvinnor, de intressanta liknelserna mellan potentiella partner och olika djurarter ("det var som att vara i hagen med sex brunstiga kvigor", som skånske Per uttryckte saken), det faktum att det uppstår någon slags grupppsykos när flera personer blir intresserad av samma faktiskt rätt ordinära människa, och så det faktum att det ändå är ganska snällt på ett sådant där genuint svenskt sätt. Trots att folk väljer bort varandra.

Inte blir det mindre intressant av att årets serie faktiskt realiserat QX-galans satiriska inslag "Bonde söker bög". Minsann får Peter lov att dejta sex män på bästa sändningstid.

En av årets deltagare, Magnus, står ändå för årets hittills mest subversiva inslag. Han är killen som fattat galoppen. Detta är som att stå i mataffären på lördagen och välja lördagsgodis. Det är han som väljer och han reflekterar inte ögonblick över om smågodiset vill bli valt. I teorin kan ju kvinnorna välja bort honom. Men det gör de ju inte.

I förra avsnittet skulle han speeddejta tio kvinnor. Det skulle bli spännande tyckte han, för av breven kunde man ju inte se hur långa de var till exempel, och "det var ju inte så många som skrev ut bh-storlek".

Igår fick han gå på en långsammare dejt med sex utvalda tjejer och hamnade på tu man hand med Linn. "Du var lite mer knubbig än jag räknat med från breven", sa han. Falsk varudeklaration alltså. Hon påstod sig vara en punschpralin men visade sig vara en sur bomb. Men Magnus är en mogen kille "trots att hon är lite smårund och har glasögon" tycker han att hon börjar tillhöra en av favoriterna. Och den före detta punschpralinen står där och ler. Hon skulle kunna välja bort honom. Men det gör hon ju inte.