Intellektuella giganter

Många personer jag pratat med som jobbar där jag jobbar, men omnejd, har ett specifikt klagomål: De förväntade sig att det här skulle vara en plats där man fick bli en del av ständigt pågående intellektuell diskussion. I själva verket är det här ungefär som alla andra arbetsplatser: Folk pratar mest om vardagliga saker, om de pratar alls.

En dag i våras hade vi en diskussion om just det på lunchrasten, några kolleger emellan. Då utspann sig ungefär följande:

M: Men jag kan prata om något intellektuellt. Jag var på en disputation i fredags.
L: Jaha, var det E-L:s?
M: Ja, just.
L: Vem var det som var opponent nu igen?
M: Jo, det var han ... Vad heter han nu igen? Han som är i Linköping.
L: Är han inte i Örebro?
M: Jo, kanske ...
Jag: Vad handlade avhandlingen om?
M: Jo, den ... vad var det titeln var nu igen? Jag har den ju på mitt bord.
Lång tankepaus.
K: Ja, så där håller jag också på ibland. En gång skulle jag dra ett exempel för mina studenter och säga "det är precis som med Sonja i Brott och straff", men så kom jag inte på vad boken heter. Då tänkte jag att jag skulle googla på författaren, men då kom jag inte på vad Dostojevskij heter. Till slut kom jag på "Idioten" i alla fall, så då kunde jag googla på det.