Det är mycket nu

På vägen till jobbet idag fick jag stanna till vid det alltid öppna apoteket för att kunna svälja ner en Ipren med hjälp av en Treo brus.

Just nu vet jag inte hur jag ska få saker och ting att hänga ihop. I morgon börjar mina kurser på allvar. Den här terminen skulle ju bli ganska vilsam. Jag har i stort sett samma kurser som i våras. Bara att skriva ut den gamla lektionsplaneringen och köra alltså? Nej, får jag väl konstatera. I morgon ska jag presentera termer från kurslitteratur jag läste i februari. Och hur mycket minns jag vid det här laget om modalitet, presuppositioner och intertextualitet? Rätt lite, skulle det visa sig.

Dessutom är jag med och ordnar en konferens på fredag. Är en av två ansvariga för en kakbuffé. A piece of cake, kan tyckas. Men inte då. Det lyckas också stressa mig.

Och kvällskursen jag går (läs: försöker gå) två kvällar i veckan ska vi inte snacka om. Och så ovanpå det barn som inte vill gå i skolan, barn som inte vill göra läxan, barn som behöver hjälp med läxan, papper som ska fyllas i, påsar som ska packas, hus som ska städas, mat som ska handlas och lagas ...

Och nu vet jag att precis i det ögonblick du läser det här kommer du att tänka: Jamen, precis så har jag det också! Jag vet. Vi har det alla så här. Hela tiden. Så var sjutton tar det slut?