Curlingbarnen på Universitetet

Idag har jag begått min första föreläsning och jag hade glömt hur totalt utmattad man blir. Jag är nätt och jämnt människa nu. Anspänningen var lite extra stor eftersom jag satt med på en föreläsning med studenterna igår och vi då fick kommentarer som:
"Varför har ni inte talat om för oss tidigare att vi ska läsa kurslitteraturen?"
"Hur kan vi ha en inlämningsuppgift redan. Jag har inte ens fått mina böcker ännu."
"Jag tycker att det blir rörigt när ni skriver på tavlan för ni skriver inte på samma sätt som jag och då måste jag skriva om alltihop."
"Jag tycker det blir rörigt att ha en övningsuppgift också. Det blir för många texter."

Var har jag hamnat, undrade jag i mitt stilla sinne. Och vad skulle jag mötas av för reaktioner nu när jag gick igenom övningsuppgiften. Men det gick rätt bra. Jag lärde mig alla namn och ingen verkade arg. Ingen verkade heller särskilt smart, men det kanske blir annorlunda eftersom. (Och nu håller jag tummarna för att ingen av mina studenter läser just den här bloggen.)