Rapport från en så kallad semester

I söndags var det lilla A:s tur att åka på kortsemester med mamma. Så vi klev på ett skrammeltåg och reste till Göteborg. Till lunch fick hon plättar för femtielfte dagen i rad. Nu var det nog dags med något annat snart, tyckte mamma. "Pannkakor," föreslog lilla A.

Väl framme hos släktingarna passade lilla A på att bli hundfobiker (de har en Jack Russel) och på allmänt dåligt humör. Måndagen tillbringades med sightseeing, och mamma lärde sig att Göteborg är en väldigt handikappanpassad stad. Så till den milda grad handikappanpassad att lilla A tappade all känsla för var trottoaren tog slut och gatan började. Sedan åkte vi Paddan, och upptäckte att vissa av oss inte gillade sjögång.

På tisdagen tog vi med sysslingbarnet, jämnåriga lilla D, och åkte till Liseberg. Ibland förfäktar jag idén att barn är ungefär som människor. Fast det var å andra sidan innan jag tillbringade en hel eftermiddag på Liseberg med två sockerstinna sexåringar med glittriga kaninöron. Men när de somnade tillsammans på kvällen i samma säng var de ganska söta, och att tillbringa kvällen med lilla D:s föräldrar var ingen uppoffring.

Sedan åkte vi hem. Och jag fick chansen att konstatera att tre timmar på ett X2000 kan kännas mycket längre än fem timmar på ett skrammeltåg om man har sällskap av en åksjuk liten glitterkanin.


Skrammeltåg.


Snabbtåg.


Glittrig kanin och läskig vovve.