02 juni 2008

Heliotropen går till väders

Det finns en sak som sysselsatt mina tankar mer än något annat denna vår, trots att det inte synts här. På onsdag reser jag och lilla M till London, och det är underbart, fantastiskt, och totalt skräckinjagande. Flygning är den mest omhuldade av mina många fobier. Jag har flugit ganska mycket, eller gjorde det i alla fall förr, men jag har aldrig varit obesvärad.

Två gånger har jag bestämt mig för att aldrig mer sätta mig i ett plan. Första gången var i slutet av 80-talet när jag var i USA och ett plan störtade på väg till den stad där jag befann mig. Hem måste jag ju med ett plan, eller snarare flera, men sedan väntade flera års moratorium.

Andra gången var 11 september 2001, och jag har faktiskt hållit det löftet fram till nu. De senaste två åren har jag börjat leka med tanken att trots allt flyga någon gång igen, under kontrollerade former. Ryanair till London känns hyfsat kontrollerat. (Nej, berätta inget negativt ni känner till om säkerheten på just de planen!) Ändå har det legat en underton av oro över allting de senaste månaderna. Det har smittat av sig på allt runt omkring. Jag har oroat mig för att något ska vara fel med bokningen. Jag har oroat mig för att att vi ska bli sjuka (och den senaste veckan för att vi inte ska hinna bli friska). Jag har oroat mig för resan till flygplatsen, resan från flygplatsen och precis allting annat också.

Ändå ska jag iväg. Jag är fast beslutan att följa mitt eget råd. Varje gång lilla M vägrar att stiga in i en hiss eller backar för att ringa en kompis säger jag samma sak: Det enda sättet att komma över sin rädsla är att göra det man är rädd för. Ju mer man låter bli, desto räddare blir man. Så jag ska stiga på det där jävla planet!

8 Comments:

Blogger Lime said...

Det finns kul översättningar och kul översättningar. Den här är tagen från Facebook.

Den engelska texten är:
"Thing to take with you to a deserted island!"

Och den svenska blev:
"Saker att ta med sig till en deserterad holme!"

Hur ska man kunna ta med sig något till en holme som har stuckit???

9:22 fm  
Blogger Kajsa said...

Det är härligt att flyga, jag lovar, och det kommer gå kanonbra. Det låter som en underbar grej att dra till London ensam med bara lilla M. Hoppas ni får det kalas. Jag har flygit till London flera gånger med RyanAir. Nemas problemas (enda att tänka på att ingen gratis mat på planet). :)

1:03 em  
Anonymous Anonym said...

Tack, Kajsa. Det är precis sånt jag behöver höra!

/Heli

12:08 fm  
Blogger thekax said...

Jag kan inte annat än instämma med Kajsa. Trots att jag inte flugit med Ryan, men jag har aldrig varit med om något obehagligt på något flygplan. Maken har dock åkt med Ryan och det gick hur fint som helst. Och det kommer det att göra för H och lilla M också.

Jag är mycket avis. Det är ett fantastiskt land ni ska till. Man begriper exempelvis vad folk säger och vad det står på skyltarna. Dessutom är det ju hemlandet för flera av världens mest fantastiska kulturföreteelser. Ja, jämfört med en annan huvudstad i Europa där andra personer befinner sig för närvarande så är det nog bara kranvattet där som kan konkurrera ut detsamma i London.

8:17 fm  
Blogger Fanny said...

Do one scary thing every day. Eleanor Roosevelt.

Det försöker jag leva efter.

11:25 fm  
Anonymous Anonym said...

The Kax: Ja, det finns få länder som slår UK när det gäller trevliga kulturyttringar.

Fanny: Just det här borde räcka för ett par år framöver.

/Heli

11:58 fm  
Anonymous Anonym said...

det kommer gå bra*positiv*

Lite avis är jag faktiskt på att du får åka dit till min favoritstad över allt annat, men jag kommer ju åka till Salisbury två veckor i höst utan barn(visserligen ska jag studera där men men..)och det ser jag fram emot.

Får plocka med mig sonen till England och se fotboll, han vill se Man U, så det blir västra delen för mig då *ler*

Har inte åkt med Ryan Air, men de är säkert bra.

4:23 em  
Blogger Kiwi said...

"Så jag ska stiga på det där jävla planet!" Och vi står bakom och ropar "heja"!

12:22 fm  

Skicka en kommentar

<< Home