Ordlöst

Ibland blir jag liksom lite ... trött. Och redan det är fler ord än jag mäktar med, för egentligen vill jag bara skriva "fan också" och "jävlar" och "vad ända in i glödheta ..."

Historien upprepar sig, men varierar sig på samma gång. Det blåser stormvindar igen kring ett barn i vår närhet. Saker och ting står på spel, inte minst lilla A:s känslor. Just nu hänger allt i luften och jag vet inte vad jag ska känna eller hur jag ska agera, om alls. Men en liten elak del av min hjärna önskar att vi omgavs av människor som alla levde harmoniska och problemfria liv där inget sådant här förekom. Och en självisk liten del önskar att mina barn inte var så bra på att se dem som mår dåligt.

Men jag ska rycka upp mig. Jag ska hitta oaser att dra mig tillbaka till, lätt utarbetad som jag är. Då orkar man bättre och fattar bättre beslut. Jag ska drömma om julen och julklappar. En bok ska man önska sig. En sådan där mysig, avkopplande, som man kan ligga och läsa mörka vinterkvällar och glömma att världen är en farlig och jobbig plats.

Så jag bläddrade i katalogen Julboken som vår bokhandel skickade ut, på jakt efter något att önska mig. Hm ... Få se nu. En bok om familjen Fritzls liv? Kanske inte. "Pojken som överlevde Förintelsen" då, eller en biografi om bin Ladin? Eller någon av cirka trehundra deckare om seriemord och lemlästade kroppar? Hm.

Tillägg till min önskelista: Mörk choklad och ett gammalt hederligt sällskapsspel. Och lite styrka.