En annan sorts summering
Efter tre månaders lidande (och inget litet sådant) och en månads ångest åkte jag idag in till akuten och fick en möjlig diagnos. Jag har (troligtvis) varken cancer eller något annat livhotande utan, hör och häpna, inflammation i leden till svanskotan! Och det, kan jag avslöja, kan kännas som lite vad som helst. Rumpan är ett relativt begrepp.
posted by Heliotropen @ 4:35 em
7 Comments:
Uppenbarligen kan det göra hur jävla ont som helst!!
Vad gör man åt det då?
Åh fy fan vad skönt ändå! Fast jag hajar ju att det inte är "skönt". Men ändå, hanterbart.
Man äter Ipren. Och det spåret var jag faktiskt på alldeles själv. Med lite tur kanske det faktiskt hjälper, om ett par veckor.
Sedan doktorn var där och tryckte har det känts så ont så att det känns som om jag är på väg mot permanent förlamning.
/Heli
Kajsa: Ja, absolut. Det konstiga är att man inte blir så där överjordiskt lättad som man tror, utan liksom bara tömd på all energi. Det hade ju gått så långt att jag faktiskt mer eller mindre planerat min begravning ... Så FY FAN vad skönt är på sin plats!
/Heli
Ingen som jag känner eller bryr mig om dör under 2009! Dekret enligt Jessika! Puss!
Jag är allergisk mot allt ipren-aktigt, glad att du inte är det!!!
Skönt när de kommer på vad det är.
Minns inte om jag berättade att jag tidigare i höstas var hos en läkare (för att utesluta blodpropp i benet), och han tryckte så att jag sedan också fick äta verktabletter. För att kunna gå! Några veckor senare var det dags för kiropraktorn (som jag går till regelbundet för axlar och skuldror), och dagen efter var det onda i benet borta!
"Rumpan är ett relativt begrepp." :o)
Hurra för dig då!
Skicka en kommentar
<< Home