Det stora snacket

Det finns föräldrar som går och tänker på hur de ska berätta för sina barn om sex eller droger eller något liknande. Kanske oroar de sig lite, kanske ser de i hemlighet fram emot det. För mig har det alltid varit något annat som hägrat som "det stora snacket". I går kom det.

Jag satt vid datorn på kvällen när lilla M kom och slog sina lovar omkring mig.
- Mamma, visst finns det en bok om andra världskriget med några som gömmer sig på typ en vind och blir hittade sedan?
- Ja, sa jag. Anne Franks dagbok.
- Har vi den? Den skulle jag vilja läsa.
Är påven katolik? tänkte jag och hämtade ett av mina ex. Men lilla M hade mer på hjärtat.
- Mamma, min fröken sa att hon hade läst en jätteläskig bok om kriget där det var någon som fick välja mellan sina barn.
- Sophies val, sa jag.
- Har vi den?
- Ja, men den ska inte du läsa, gumman.

Sedan tog jag henne i handen, hämtade en bok och så satte vi oss på hennes säng och tittade på bilder. Inte de allra värsta, men illa nog. Efteråt var hon rädd, och grät nästan, men jag tyckte ändå att jag gjort mitt bästa när det nu var dags att prata om den stora ondskan, den som man önskar inte fanns men som man ändå måste förhålla sig till. Och så var hennes oskuld borta på ett sätt som ett sexsnack aldrig skulle kunna åstadkomma.