Efterlysning
Jag har kommit överens med mig själv att jag ska se till att komma ut en stund mitt på dagen varje dag för att få i mig det där dagsljuset som är så viktigt för att man inte ska bli deprimerad. Och ja, depressionen är nära till hands när man har haft ont i fyra månader och inget verkar hjälpa och det doktorn trodde nog var fel men vad det är istället ... ja, det är det ingen som vet. Dessutom är jag notoriskt dålig på att vabba. Jag får klaustrofobi efter en halv dag och nu är lilla M inne på sin tredje dag med feber. Så därför undrar jag (ursäkta språket): Var i helvete är det jävla dagsljuset?
posted by Heliotropen @ 3:18 em
5 Comments:
I november var det 18 minuter sol!
Hoppas det blivit fler!!
Det är där trots att det inte syns. Ut med dig bara, spärra upp ögonen och stirra upp i himlen. Trots gråmulet så hjälper det faktiskt. Tänk på att titta upp när du är ute, inte bara ner i den mörka backen.
26 november gick solen upp 8.05 och ner 15.05. Idag gick den upp 8.11 och ner 15.48. Så det ska vara lite ljusare nu än då. Men då gick vi mot mörkare tider, nu går vi mot ljusare! Men jag håller med, det är lite trist just nu. Vi kommer inte heller ut så mycket som vi borde. Man kanske skulle tända några stearinljus och passa på att mysa lite?
Kajsa: Du kan ju fysik, så jag får väl tro dig.
The Kax: Ja jo. Pollyanna där!
Eller så skaffar man sig en dagsljuslampa och fortsätter jobba/vabba/vara sjuk...
Jag är lite sur på mig själv som inte fortsaatte med de där lunchpromenaderna runt sjön. Men det kanske är dags att göra ett nytt försök.
Skicka en kommentar
<< Home