Pinsamt, Heliotropen!

Jag har gått och blivit pinsam. Det har smugit sig på under några månader. Symptomen är högst oberäkneliga. Man tror att man är säker, att man är helt rätt, men så slår det till igen. Tydligen kan det bli så i den här åldern. Det vill säga lilla M:s ålder. När man är nästan elva är mammor riktigt farliga. Man vet aldrig vad de kan hitta på. De kan ju t.ex. säga hej till fel personer, låta bli att säga hej till fel personer, prata när de borde hålla tyst, eller hålla tyst när de borde prata.

I lördags var lilla M på disco på fritidsgården på skolan. Det var, skulle man kunna säga, En Stor Grej. Lillasyrran var också på disco, på eftermiddagen. Det var enbart roligt. Men för lilla M var det också ändlösa mängder vånda.

Efter fjorton samtal till olika kompisar och diverse utbrott över smink ("bara läppglans", sa pinsamma mamma) och kläder ("inte den smutsiga vita favoritkoftan", sa jobbiga mamma) och en tydlig markering om att man minsann skulle gå dit själv bad man att få sällskap av mamma upp till torget. Där skulle en kompis vänta. Men kompisen var inte där ännu, så där blev man stående med sin pinsamma mamma.

"Jag undrar vad jag gett mig in på", sa lilla M andfått när hon såg kompisar gå in. "Kom", sa pinsamma mamma, "Vi går fram och tittar vilka som har kommit. De ser ju inte oss genom fönstret för det är tänt därinne och ljust här ute." Snacka om PINSAMT! Nåja, kompisen kom och pinsamma mamma gick hem och discot blev kul. Som tur var hämtade pappa efteråt. Han är inte på långa vägar lika pinsam.