Grrr
Förutom att jag blivit ganska tyst på sistone har jag också blivit folkilsken. De senaste veckorna har jag hamnat i konflikter på flera håll. En del av det har varit småsaker, annat mer allvarligt. Fast i grunden har det mest handlat om att andra varit folkilskna. Nu har det smittat av sig. I går fick jag ett raserianfall på en bank (har ni hört den förut) och jag blev så arg att det faktiskt gjorde fysiskt ont (hej igen, puberteten). I morse var jag tvungen att faktiskt gå in på en bank och när en man smet före mig i kön till kölapparna fick jag ta till all självbehärskning för att inte hamna i slagsmål.
Mitt i detta försöker jag klamra mig fast vid några goda livsregler:
1. Det gäller att komma ihåg vem man är arg på. Det är inte mina barns fel om banker är dumma i huvudet. (Och ja, banker har huvuden. De är ofta blonderade och har powerrufs.)
2. Det är förspilld energi att bli arg på naturlagar. Svårt att låta bli när saker man lagt på en sluttande yta rullar ner på golvet till exempel, men viktigt att försöka, för hälsans skull.
Vad gör dig arg?
posted by Heliotropen @ 7:09 em
5 Comments:
Idioter. Och det är så all omfattande att man kan få det att gälla vad och vem som helst.
Men allvarligt. Det som gör mig förbannad är när folk tar sig friheter som jag inte har gett dem, när de försöker trampa på mig och i övrigt kommer för nära mig rent integritetsmässigt. Backa för i h-e!!
När folk trampar på mig i ica-kön kan jag bli rejält irriterad. För att kön ska få snabbare framåt antar jag. Hallå människa, stå och vänta. Det går inte snabbare. Det är oftast pensionärer som har som mest brådis. Konstigt nog.
Jag vet inte. Känner mig så trött nu för tiden att jag inte blir arg, bara ledsen. Jo föresten, hräom dagen blev jag skitarg på en sån där "trafikvärd" som står i gul väst och släpper på folk i bakdörrarna på bussen. Bussen gick precis framför näsan på mig och jag var nästan gråtfärdig för att jag var så himla trött och redan sen från jobbet och bara bara ville hem till min älskade familj. Han svarade mig halv bortvänd mot en kollega och sen skrattade de åt mig bakom mig rygg, fast att jag bara ställt en vanlig fråga. Det gör mig fruktansvärt arg med folk som jobbar i sk serviceyrken och sen inte har någon servicekänsla alls och när jag blir dåligt behandlad och jag vet att det absolut inte gör någon som helst skillnad att bråka om det. Med folk som det inte biter på och som bara skulle göra mig ännu mer frustrerad. :(
jag blir arg när folk inte kan kommunicera. det värsta jag vet är att mötas av tystnad när man försöker reda ut saker. och så blir jag arg på alla saker i mitt badrumsskåp som envisas med att hoppa ut så fort jag öppnar dörrarna, men det är nog mer mitt eget fel... *fniss*
Jessika: Ja, lagom avstånd är bäst, både fysiskt och psykiskt!
Kajsa: Det låter som oerhört dumma trafikvärdar!
Fanny: Jag har också sådana där puckade kamikazeprylar i mitt badrumsskåp! Död åt dem!
Jag tittade på tv en gång, det var i januari tror jag. Då visade de bilder från Ghaza. Folk dog framför ögonen på mig. Då blev jag både arg och ledsen. Har inte tittat på tv sedan dess.
/Hello Kitty
(Nej, det är sant, jag har inte tid med tv och tur är väl det för annars skulle jag bli arg varje dag säkert. Eller avtrubbad. Det är nog ännu värre.)
Skicka en kommentar
<< Home