Kris!

Lilla A:s skolproblem har nu nått någon slags kulmen. I går hade vi en bökig och småbråkig morgon som så många andra, men jag kände att saker och ting inte var som de skulle med min lilla tjej. Så kom vi upp till skolgården och i kön utanför klassrummet blev det lite småtjafs med en av bästa kompisarna och då brast det: "Jag vill gå hem," sa lilla A och började gråta.

Jag gick åt sidan med henne och så stod vi där medan hon grät och grät. Jag grät jag med, och var lite extra ledsen för att ingen kom fram till oss och frågade hur det var. Kanske tänkte de att vi ville vara i fred, men det hade känts bättre om kompisens mormor kommit fram och frågat hur det var. De är ju tillsammans så mycket och kompisen är så viktig för lilla A.

När fröken till slut öppnade gick jag fram och sa som det var, att lilla A var ledsen och inte vill vara där. "Du kanske kan vara med en stund?" frågade fröken och det kunde jag, så jag följde med in och satt med en halvtimme till första rasten. Lilla A var lite klängig, men verkade annars ha hämtat sig. Men när rasten var slut och jag försökte gå var det samma sak igen. Lilla A ville inte gå in. Vi blev stående i hallen medan hon grät tryckt mot mig. Vi bad en annan tjej hämta fröken som kom ut, ganska motvilligt, och sa: "Men lilla A, du är ju en tuff tjej". Då sa jag bestämt att det här går inte och nu går vi hem.

Väl hemma skrev jag till biträdande rektorn att vi inte kan ha det så här. Nu är ett akut möte inbokat till på måndag. Då ska vi träffa bitr rektorn och fröken. Lilla A sa själv att hon inte vill att extrafröken ska vara med för "det är ju henne jag vill prata om".

Sedan fick lilla A följa med mig till jobbet. På kvällen fick hon feber och säkert bidrog det till hennes starka reaktion, men jag tycker att det egentligen är ganska bra att hon på det här sättet tvingat fram en reaktion från skolans sida.

Och vi fortsätter att klura på vad det här handlar om. Jag tror att det rör sig om i grunden (minst) fyra problem:
- Man har satt ihop ett lärarteam som består av en kompetent, men ganska svag och trött lärare som egentligen inte vill jobba med ettor, och en fritidsfröken som agerar tyrann i klassrummet och säger saker som sårar.
- I klassen finns flera helt normallivliga och en kanske något mer än normalt livlig, barn som fröknarna inte hittat något bra sätt att hantera. Istället gör man pratigheten till ett jätteproblem och skuldbelägger barnen.
- Lärarnas sätt att hantera barnen leder till osämja mellan barnen också och lilla A kommer i konflikt med allt och alla.
- De har helt och hållet missuppfattat lilla A. Hon ÄR ett livligt barn. Hon ÄR pratig. Hon HAR lätt att tappa koncentrationen, men hon är också entusiastisk, arbetsvillig, empatisk och smartare än genomsnittet. Och hon är tamejfan inte tuff och okänslig! På dagis och i sexårs har jag alltid känt att det funnits personal som förstått sig på lilla A och tyckt om henne som hon är. Det känner jag inte nu, och mitt förtroende för de här människorna urholkas allt mer för varje dag som går.

Lösningen? Jag vet inte just nu. Jag har pratat med flera andra föräldrar de senaste veckorna. Ytterligare tre är rejält missnöjda och jag har inte träffat någon som verkar ha fullt förtroende för våra fröknar. Så att bara byta klass, när hon nu hamnat tillsammans med alla de kompisar hon gillar bäst, känns inte som den bästa lösningen.