Äkta och oäkta fruar (eller nåt)

Jag vill ha en fru! Det är inte det att jag har bytt sexuell läggning, eller att jag vill ha en gammal hederlig hemmafru (men det skulle vara rätt okej det med, även om en lön till skulle sitta fint), men jag har länge tyckt att tre vuxna på två barn är en väldigt lagom fördelning. För ett par år sedan bodde min syster hemma hos oss i några månader, och det var ett alldeles perfekt arrangemang, utom möjligen för min syster som saknade sin egen familj. Men livet var helt klart lättare. Ytterligare någon som kunde tömma och fylla diskmaskinen. En person att ta promenader med om kvällarna utan att barnen blev lämnade ensamma. Ytterligare någon som kunde springa upp till Ica och köpa det där man glömt, eller sätta på ett plåster när man själv pratar i telefon, eller sitter på toa eller ägnar sig åt någon annan av de där aktiviteterna man alltid är upptagen med när alla behöver en. Så sedan den tiden har jag försökt övertala min man att han ska ta en bihustru. Han har inte nappat än. Fast kanske skulle det gå lika bra med en bimake, eller vad tror ni?

Men på tal om sexuella läggningar kommer det inom en överskådlig framtid att finnas en proposition om att svenska kyrkan ska åläggas att viga samkönade par, som det så stiligt heter. Efter en del resonerande med mig själv och de små konservativa fickorna i mitt psyke har jag kommit framtill den enda självklara slutsatsen: Det är ett jättebra förslag! För det finns egentligen bara två vägar att gå. Antingen tycker man inte att homosexuella ska få gifta sig alls i någon form, och då bör man skrota den ömkliga partnerskapslagen också. Eller också tycker man att alla ska ha samma rättigheter, och då måste de ju ha det hela vägen. Tänk vad enkelt det kan vara med politik!

P.S. De observanta kan se att min länklista här till vänster förändrats. Surfa gärna in på de nya bloggarna! De är noga testade av mig. D.S.