Även solen har sina fläckar

För att inte stöta mig med mina känsligare läsare ska jag nu lämna könsorden bakom mig. (Men ni som är nyfikna på att se precis hur brännbart det kan vara med kvinnokroppen kan ju roa er med att slå upp orden i Conservapedia också.)

Nu tänkte jag prata om något som ur mitt perspektiv är långt mer stötande: Det faktum att jag föddes med en mängd defekter. Visst har jag goda sidor också, men ibland undrar jag vad naturen egentligen pysslar med, speciellt när det gäller minnet.

Jag är till exempel född helt utan färgminne. Jag kan se färger alltså, jag kan bara inte komma ihåg dem. Så att ställa frågor som "Vad hade hon på sig?" eller "Vad var det för färg på bilen de skjutsade hem dig i?" eller "Vad hade killen som just gick ut ur rummet för färg på sin tröja?" är helt meningslöst. Jag kan med nöd och näppe prestera ett "ljus" eller "mörk", men ganska ofta inte det heller. Därför blir jag alltid lite fnissig vid sådana där diskussioner som ofta uppstår i amerikanska sitcoms när killen inte minns vad tjejen hade på sig vid första dejten. Minns jag vad jag hade på mig när jag var ute med maken första gången? Skulle inte tro det. Men jag tror att jag bar vitt när vi gifte oss.

Som om inte detta var nog har jag inte heller något minne för varumärken. Jag vet vad vi har för slags dator (tro mig, maken låter mig inte glömma det) och dvd (eftersom den berättar det för en varje gång man slår på den). Men spisen? Torktumlaren? Tv:n? Dammsugaren? Inte så mycket. Jag har till och med vid flera tillfällen hållit långa anföranden om vilka usla mobiltelefoner Sony Ericsson gör och vad bra Nokia är tills jag insåg att jag har en - Sony Ericsson.

Men något som är nästan ännu mer besvärande är det faktum att jag är organisationsblind. Jag kan förstå en organisationsplan när jag ser den, men jag kan inte lägga den på minnet och återge den efteråt. Kanske är jag helt enkelt förstörd av min förra arbetsgivare där organisationen var extremt dynamisk, om man säger så. Fast vid närmare eftertanke är nog problemet äldre än så. Jag hade en gång ett uppdrag för UD och skickades då att intervjua ett XX-råd. Av storleken på hans rum och de omgivande medarbetarnas respektfulla tonläge förstod jag att han var högt uppsatt, men hur högt? Ingen aning. Ni kan i alla fall dra slutsatsen att om ni upplever mig som väldigt frisinnad och demokratisk för att jag behandlar alla människor likadant så beror det helt enkelt på att jag är för dum för att fatta vem jag borde smöra för.

Har du också några defekter?