Föräldraskolan

Vi smider hela tiden nya klyftiga planer för att få livet där hemma att löpa smärtfritt, dvs för att få våra barn ätt titta mindre på tv, städa sina rum, stiga upp när vi säger till, klä sig när vi säger till, äta kött och inte bara grönsaker (ja, jag har konstiga barn) och allt annat sånt där nyttigt utan att vi måste tjat-tjat-tjata ihjäl oss.
- Sluta tjata, mamma, säger lilla M. Annars gör jag det inte.
- Du gör det inte ändå, säger mamma Heliotropen och det är faktiskt alldeles sant.

Så vi kör med poängsystem, skärmtid och allt vad det nu är. (Förutom de där mindre genomtänkta utbrotten: "Kliver du inte upp nu så blir det inget lördagsgodis!")

Vår senaste uppfinning är "veckopengslistan" som består av olika enkla arbetsuppgifter, som duka och duka av eller sortera in dvd-filmer på rätt plats, där man får sätta ett kryss varje gång man gjort något. Rätt antal kryss ger sedan veckopeng. Det har känts som det bästa systemet hittills. Det finns en dold belöningsfaktor i själva det faktum att de får sätta ett kryss. Men i morse fick jag en gnagande känsla av att det gått fel någonstans:
Mamma: - Det är dags att gå upp och klä på sig nu.
Lilla A: - Nä! Inte om inte jag får en hundring!