Ilsken igen

Idag har den ilskna Heliotropen kommit tillbaka, och hon är minsann inte en sådan där mjäkig kund. Åtminstone inte när hon har med vårdcentralen att göra.

Sedan snart fem år äter jag en medicin varje dag. Den är om inte livsnödvändig så i alla fall väldigt, väldigt viktig för mig. Förr, när jag jobbade på det där gamla onämnbara jobbet, var det här inget problem. Då gick jag till företagshälsovården och så skrev de ut medicin så att det räckte ett år. Numera är jag hänvisad till vårdcentralen, med allt vad det innebär.

"Att få ett recept förnyat kan väl inte vara så himla krångligt", tänkte jag hurtigt i morse när jag började ringa. Och fortsatte ringa och fortsatte ringa och fortsatte ... "Tryck 3 om du vill förnya ett recept, " sa fröken Vårdcentral i andra änden och jag tryckte lydigt 3 och möttes av en tutsignal som inte riktigt var en upptagetsignal.

Efter två timmars ringande möttes jag istället av en röst som "Du har kommit till Xxxs vårdcentral. Kön är nu fylld. Försök återkomma senare." Då svor Heliotropen lite men tänkte "ja, ja vi ska ju till centrum senare så jag går väl helt enkelt in på vårdcentralen och pratar med dem". Jag vet att de inte gillar sådant, men nöden har ju, som bekant, ingen lag.

Så jag gick dit och förklarade mitt ärende. "Ja," sa damen i receptionen. "Du kan ju göra det genom Vårdguiden på nätet också." "Hur menar du då," sa jag. "Min läkare finns ju här. Varför ska jag ta det genom Vårdguiden." "Jo, då får vi i receptionen ett meddelande genom Vårdguiden och så skickar vi det vidare till läkaren." "Kan jag inte bara lämna ett meddelande med dig då? Det här är ju receptionen." "Nej, så brukar vi inte göra."

Jag blev inte arg. Eller snarare, jag visade inte att jag var arg. Jag bara poängterade hur mycket jag behövde medicinen, och till slut gick hon suckande med på att lämna ett meddelande till läkare. Fast väldigt besvärligt var det.

Sedan, på vägen hem, höll jag på att köra i diket av ren ilska och förfäran när lilla A berättade att hon åkte bil utan säkerhetsbälte härom dagen. Hon följde med en kompis hem, mamman hämtade i bil och sa till lilla A att hon inte behövde ha säkerhetsbälte eftersom de inte skulle åka så långt.

Hur hanterar man en sådan sak? Ringer och skäller ut föräldern? Jag har sagt till lilla A att om något sådant händer igen så ska hon säga: "Nej, för min mamma har sagt att jag inte får åka en meter utan säkerhetsbälte." Men jag litar inte helt på att hon kommer ihåg det.