Snäll heliotrop

Som kund betraktat är jag närmast plågsamt snäll. Jag får verkligen peppa mig själv för att klaga på saker och ting och jag har ätit såväl knaprig pasta som genomstekt tournedos utan att skicka tillbaka den till köket.

Igår var jag snäll igen. Jag gick till en butik vars namn vi inte ska nämna, för att få hjälp med att plocka ögonbrynen. "Brukar du göra det själv ibland?" frågade tjejen som skulle hjälpa mig. "Nä", sa jag. "Jag tycker det är svårt så jag brukar lämna det åt proffsen." "Ja, jag hoppas att du tycker att jag är ett proffs", sa hon. Och där skulle jag förstås ha rest mig upp och gått, men jag tror på människan, som Tommy Nilsson uttrycker saken.

Så där satt jag och blev plockad, medan tjejen med jämna mellanrum muttrade att hon hoppades att jag skulle bli nöjd. "Jag är inte så svår att förnöja", sa jag uppmuntrande. "Och ögonbryn växer ju ut igen." Det senare var mest tänkt som ett skämt. Men det är sant. Snälla, säg att det är sant!

När hon var klar räckte hon över spegeln med ett "Jag tycker att du blev jättefin." Min första tanke var: "Skrik inte högt." Min andra tanke var: "Det här är ett aprilskämt. Hon har lagt på concealer." Det hade hon inte. Men hon erbjöd sig att fylla i ögonbrynen lite, så efter ytterligare tio minuter gick jag ut på stan med två påmålade, kolsvarta streck som skulle föreställa ögonbryn. Men de växer ut igen. Det gör de faktiskt! Eller hur?

Tycker du att det är lätt att klaga?