Omoral!

Som de flesta av mina läsare vet är jag en hängiven fikare. Men på sista tiden har jag börjat ifrågasätta hur etiskt det egentligen är att besöka Stockholms kaféer. "Men det finns ju rättvisemärkt kaffe på många håll", tänker du nu, och det är sant. Ekologiskt kaffe är det inte heller några större problem att få tag på. Det jag skulle vilja har är etiskt godkända arbetsgivare.

Jag har en släkting. I min värld är hon fortfarande lilla H, men eftersom hon numera fyllt nitton får jag kalla henne bara H. Hon hoppade av en massa anledningar av gymnasiet för ett bra tag sedan och har sedan dess jobbat till och från, mest på kaféer. H är duktig, säger en annan släkting, som haft henne som anställd under vissa perioder. Just nu är H arbetslös och söker nytt kaféjobb med ljus och lykta och det hon berättar om branschen gör mig djupt och innerligt chockad.

För det första förväntas man jobba gratis på prov. Ibland under en dag, ibland på obestämd tid. Arbetstiderna är ofta obekväma och på de flesta arbetsplatser hon varit på blir hon tafsad på. Häromsistens provjobbade hon tio timmar på en av de stora kedjorna, på en exklusiv adress i Stockholm. Hon skötte sig förstås så gott hon bara kunde - men fick inget jobb. Hade hon fått det, hade hon erbjudits en timlön på 55 kronor. Ja, du läste rätt. Räkna på den månadslönen om du vågar.

Så nästa gång du suckar över den dåliga servicen på ett fik, eller över att de anställda verkar så omotiverade: Tänk på att din kopp kaffe kostar mer än en halv timlön för den blonda flickan på andra sidan disken! Om hon nu alls får betalt.