Heliotropen läser Sköna hem
"Ett hem att älska att komma hem till. Det har den svenska kvinnan med det hektiska bankjobbet i London fått med besked, sedan hon gav inredaren Birgitta Örne fria händer att förvandla släktgården vid havet i skärgården norr om Stockholm till en retreat av internationell karaktär.
---
Dagen före midsommar skulle allt vara klart och kvinnan komma hem från London, hon hade också bjudit in åtta gäster på midsommarfest.
– Jag frågade hur hon skulle göra med maten, säger Birgitta.
- 'Ja...',sa hon, 'min mamma kan ju åka och handla ...'. Då sa jag: 'Låt mig ta hand om det'. Min man Ove Pihl gör ju kokböcker, så han hjälpte mig med en meny, och sedan gick vi till Östermalmshallen och köpte all mat för fyra dagar som vakuumförpackades. Därefter beställde jag en midsommarstång till gårdsplanen, blomsterkransar till alla flickorna och ställde in nyplockade ängsblomsbuketter på nattduksborden."
Jag säger, med F. Scott Fitzgeralds ord: "Let me tell you about the very rich. They are different from you and me."
posted by Heliotropen @ 5:35 em
6 Comments:
Åh jisses. Vad finns kvar då liksom? När man inte ens får binda sin egen krans.
Och var beställer man en midsommarstång? Det har jag funderat mycket på.
/Heli
Ja, det där med midsommarstången undrade jag också. Visst är det skillnad på folk och folk, och på landställen och landställen, men jag är faktiskt inte så säker på att jag skulle vilja byta. Mina slitna trasmattor på landet bär på historier - det är viktigt för mig. Liksom att få binda egen krans till håret. (Varför var det bara tjejerna som fick kransar förresten? Har heminredaren aldrig hört talas om Rönnerdal?)
Jag borde verkligen kommentera dina texter oftare, för jag tycker så mycket om att du skriver dem och vill att du ska fortsätta med det.
Så sorgligt liv. Fast avunden finns i mig ändå, inte över inköpta kransar och midsommarstång utan över att ha så mycket pengar att man kan välja själv. Fast jag är rik på ett annat sätt, jag kan bestämma själv över min tid. Lyx i allra högsta grad.
Kram på dig Heli och hälsa familjen.
Botilda: Tack för det! Det värmer! Och nej, jag skulle inte heller vilja byta. Men har man prioriterat det tjusiga jobbet på Londonbanken så är det kanske för att man drömmer om just sådant här.
Marie: Ja, jag håller med. Fast det misstänker jag att "kvinnan" inte gör. Lagom med pengar är toppen. För mycket pengar är en förbannelse. Det har jag tyvärr sett på rätt nära håll. Kram tillbaka!
Hur mycket kostar en midsommarstång? Det låter inte helt normalt iaf.
Skicka en kommentar
<< Home