04 juli 2010

Väldens mest jämställda man?

Jag finner mig plötsligt omgiven av par som krisar. Sådant har ju en tendens att komma i omgångar. Något år gifter sig alla i bekantskapskretsen. Ett annat år skiljer de sig. Det intressanta den här gången är att alla verkar krisa av samma skäl: en man som inte drar sitt strå till stacken hemma.

Det är inget nytt klagomål förstås. Om det inte dyker upp när man flyttat ihop så kommer det garanterat med barnen. Jag har väl klagat själv ibland. Men det här är par som alla lämnat de första småbarnsåren. Det är inte längre gräl om pappadagar eller blöjbyten. Kanske har kvinnorna gått och trott att allt ska bli bättre sedan, när barnen blir större.

Även om allt känns igen, känns gammalt, så häpnar jag faktiskt över en del saker jag hör. Jag menar, vi har väl inte heller världens mest jämlika förhållande. Det var jag som tog den allra största delen av föräldraledigheten, det är jag som hämtar barn oftast och ni kan säkert räkna ut vem som byter däck på bilarna.

Men jag måste säga att min man står sig oerhört bra i konkurrensen. En av mina vänner har en man som inte vet hur tvättmaskinen fungerar. På riktigt. En annan har en man som ropade på henne när den yngste sonen slog sig eftersom han själv satt och spelade tv-spel och inte kunde avbryta och hon ju bara lagade mat. En tredje man tycker att det är hans självklara rätt att ligga kvar i sängen hela söndagsförmiddagen och läsa tidningen för söndag är ju vilodagen och då finns det väl ändå ingenting att göra?

Så jag borde ju jubla, jag som sitter här med en man som självmant sätter på både disk och tvätt, som delar rättvist på läggningar, som vet vad barnen har för storlek i kläder, vad deras kompisar heter och när de ska på kalas, som köper sina egna kläder och själv ringer och gratulerar sina släktingar på högtidsdagar och som aldrig någonsin har glömt en bröllopsdag, förlovningsdag, födelsedag eller något annat som kan firas. Men jag sitter och kliar mig i huvudet i stället och undrar: Vart tog han vägen, den jämställde svenske mannen? Han som vi skryter med, han som får folk att kalla detta världens mest jämställda land? Ja, han bor i alla fall inte här omkring.

5 Comments:

Anonymous Anonym said...

Nä, han bor hemma hos mig.

/hello kitty

9:43 fm  
Anonymous suzanne d said...

Inte vet hur tvättmaskinen fungerar? Om han vet hur DVD-spelaren fungerar, har jag svårt att tro att han inte snabbt och lätt kan lära sig att använda även tvättmaskinen.

Om en normalbegåvad man inte kan lära sig att använda en tvättmaskin, ligger misstanken nära att han inte *vill* lära sig.

11:13 fm  
Blogger Kajsa said...

Fast jag är tyvärr inte förvånad. Jag har med åren blivit mer och mer förtvivlad över hur det ser ut i de flesta av våra förhållanden, även på vissa områden i mitt eget. Varför varför varför ska det vara så svårt, ta sån tid, vara så motsträvigt att komma ifrån dessa trångsynta trista könstereotypa rollerna? Varför är det nästan inga pappor som köper barnkläder? Varför? Jag fattar det inte. Varför kör män bilen medan flickvännerna håller reda på utflyktsdagar? Jag fattar inte varför så många verkar hamna där, trots allt. Trots att så många har viljan till någonting annat. Jag vet att jag överdriver något väldigt men jag tycker att lander känns mindre jämställt än vad det borde vara.

7:46 em  
Anonymous Anonym said...

Kitty: Det gläder mig!

Suzanne: Jag tror att de kan, men inte vill låtsas om det. Och om de lyckas sätta på en maskin någon gång vill de ofta ha väldigt mycket beröm efteråt.

Kajsa: Ja, fast inte bara det där med det könsstereotypa. Jag tror att det de flesta riktigt går igång på är den uppenbara orättvisan. Om hon hämtar barn, handlar, lagar mat, diskar och dammsuger så hjälper det ju inte med att han kontrar med att han klipper gräset och tvättar bilen. Kontentan är att han är ledig långt innan hennes arbetsdag är slut.

/Heli

8:57 em  
Anonymous Anonym said...

Fast att ha en jämställd man (som klarar tvättmaskin galant, lagar den mesta maten, är lika slarvig med städningen, tar hand om barnet nästan på millimetern lika mycket etc, medan man själv klipper gräset och tvättar bilen) är ingen garanti för att man ska hålla ihop. Tyvärr.

/Botilda
som heller inte riktigt tror att det går fortare att fixa ”manliga” sysslor än ”kvinnogöra”.

Är det inte också en fråga om vad man känner ansvar för - alltså inte bara vad man faktiskt gör och fixar, utan vad man tar på sig att ansvara för i både planering och genomförande?

1:19 fm  

Skicka en kommentar

<< Home