Tjugoförsta luckan

Lilla A är ett bestämt barn, som kanske har en strålande framtid som kompromisslös politiker framför sig. För tillfället håller hon i alla fall på att fila på sin förmåga att lämna till exempel en tv-studio i ilska.

Igår kväll diskuterade vi vid middagsbordet att jag och lilla M skulle åka till centrum och handla lite. "Jag vill också följa med", sa lilla A. "Men det går inte", sa jag "vi ska ju handla julklappar till dig. Och du ska ju till farmor och farfar och pyssla." "Jag vill följa med", upprepade lilla A. "Men då blir det ju ingen julklapp till dig", sa maken. "Vill du inte ha några julklappar?" "NEJ!" röt lilla A och vred sig ur sin tripp-trapp-stol och klampade därifrån på ett sätt som skulle gjort Bengt Westerberg avundsjuk.

På tal om ingenting känns det lite trist så här i juletid att upptäcka hur Migrationsverket kan få en tvivla på mänskligheten. Är verkligen medmänsklighet en så tunn fernissa hos så många av oss?