Tjugotredje luckan

I morse såg jag jullovsmorgon på teve med mina döttrar. Det var något i mitt liv så ovanligt som en helt oplanerad aktivitet. (Normalt sett har jag ständigt en instruktör som snackar i huvudet på mig och håller reda på allt jag ska göra. "Nu ska du gå på toa och när du kissat ska du torka dig, och sedan drar du upp brallorna...") Det blev så där mysigt som bara oplanerade saker kan bli. Inte för att programmet i sig var så märkvärdigt, utan för att jag satt där med mina barn och de var gulliga och inte bråkade och vi alla åt god frukost framför teven och det är en dag kvar til julafton.

Naurligtvis kom jag att tänka på min barndoms jullovsprogram. Det allra första var med Beppe Wolgers. Jag minns inte så mycket mer än att man i början såg några som gick i snön fram emot ett hus och att det i någon film förekom ett upp och nervänt rum där en ljuskrona stod rätt upp mitt i rummet. Sedan minns jag ingenting förrän Trazan och Banarne dök upp. Då var jag egentligen för gammal för den typen av barnprogram, men på den tiden var man ju mer svältfödd än idag. Överhuvudtaget såg jag jullovsprogrammen väldigt länge, ända upp i tjugoårsåldern, alltid på jakt efter den där gudomliga julkänslan jag lämnat efter mig i barndomen. Vilka jullovsprogram minns ni?

Nu är det bara timmar kvar, mina vänner. Kan ni känna suset från de vida vingarna?