Midsommartid

Jag ber om ursäkt för tystnaden igen, men ordspråkets bägare rann över med besked igår. Jag gick hem från jobbet efter två timmar, med en kropp som stack och brände som om all blodcirlkulation stannat av, och paniken på lut. Idag gick jag och lade mig igen efter frukost. Tänkte vila en halvtimme och vaknade efter två timmar. Då kunde jag inte gå utan att ragla.

Nu blir jag stressad av allting. jag läste DN På stan när jag åt lunch och fick nästan hjärtsnörp för jag insåg att det är sommar, en bra bit in på sommaren till och med, och det är ju nu man ska göra allt det där man drömmer om resten av året. Det är ju nu man ska leva. Och rätt var det är är sommaren slut och inte har jag hunnit ut i skärgården i år heller och inte har jag haft picknick på Djurgården och inte har jag varit i Uppsala med mina barn och tittat på katten utan svans. Och då hjälper det föga att tänka att alla de där sakerna finns kvar.

Sedan bakade jag en misslyckad rabarberpaj och gick med lilla A på vårt bassängbad.
– Jag är sötare än alla folken tycker du, sa lilla A när hon fått på sig sin rosa baddräkt.
Och det är ju så sant som det är sagt. Och det var kallt i luften och regnade lite. Men sommar är det ta mig tusan ändå.

Ha en härlig midsommar!