Jag vill ha ett tråkigt liv!

Jag är lite förvirrad just nu. I förmiddags tyckte jag att mina börst kändes så konstiga. Allt kändes obehagligt och inte heller verkade de hålla sig där de brukar. (De brukar väl för sjutton inte sätta ända där nere!) Vid lunchtid fick mysteriet sin förklaring när jag skulle dra upp behåbandet och inte hittade någon behå. Den låg snällt kvar hemma på stolen i sovrummet. Jag måste erkänna att det inte hänt sedan ... ja, sedan jag fick bröst ungefär.

Någon slags stressymptom är det väl. Jag har kommit in i vad jag tror (och hoppas) är årets mest välfyllda vecka. Förutom att jag har en kämpig deadline på jobbet (en vecka tidigare än vad jag räknade med) och ska åka och titta på en festlokal i kväll, gå på öppet hus på lilla M:s skola i morgon, gå på gårdsfest på lilla A:s dagis och på cirkus på torsdag, fira lilla A:s femårsdag med släktkalas på fredag, gå på lilla M:s första fagottkonsert och 50-årsuppvaktning på lördag och åka och hälsa på vår extraflicka på söndag så ska jag ordna presenter, skriva inbjudnngskort, distribuera inbjudningskort, sms-kriga med min dumma halvbror (don't get me started), ha försoningslunch med en kollega jag varit arg på, hämta upp en present som snälla Fanny gjort åt vår extraflicka, beställa tårta och springa ut på lunchen och handla en ny behå och ja, undrar just vad jag glömde ... Hm hm ...

Maken har dessutom hunnit med ett läkarbesök med lilla A. Vi har gått och skällt på henne i månader för att hon skriker hela tiden när hon pratar, och för att hon inte lyssnar på vad vi säger. Det visade sig att ungen var nästan döv, på grund av vaxproppar i öronen. Så kan det gå, som Kurt Vonnegut skulle ha sagt.