Vem i hela världen kan man lita på?

I går blev min mörkaste dag hittills, trots att den började ganska bra, och trots att jag tyckte att jag laddat på rätt sätt. I onsdags kollapsade jag. Jag funderade på att skjuta på det till en dag som var mer lämplig, men sedan gav jag upp, stannade i sängen hela förmiddagen och gick sedan och hyrde en film. Det gjorde åtminstone att jag mådde bättre på kvällen. Men jag är så trött på att må dåligt, så trött på att jag inte bara kan njuta av mitt liv, så trött på att min familj blir lidande för all den här skiten.

Jag har två lägen just nu: Antingen känner jag mig outhärdligt stressad (måste in på alla jobbsajter, måste ladda upp min cv, måste skriva om min cv, måste ringa på jobb, måste kartlägga mitt kontaktnät, måste ringa, ringa, ringa) eller så känner jag mig ännu mer outhärdligt deprimerad.

Igår var det depressionen som tog överhanden när jag insåg att
a) de personer inom mitt företag som har som uppgift att "matcha" oss övertaliga med nya jobb mest ser det som sin uppgift att få oss att säga upp oss
b) det finns en vakans på min gamla avdelning - och jag har svårt att bestämma mig för vad som skrämmer mig mest, tanken på att de kanske inte ringer mig, eller tanken på att de kanske gör det
c) det jobb jag sökt på en annan avdelning och som jag är mer än kvalificerad för ligger ute externt. De har med andra ord sökt dispens för att rekrytera externt med motiveringen att kompetensen inte finns internt, trots att de suttit på mina ansökningshandlingar i två månader.

Alla uppmuntrande ord mottages med största tacksamhet!