Ett varv till

Ena dagen står jag och föreläser om nyhetsvärdering (närhet i tid och rum, berör många människor etc). Andra dagen täcks DN:s förstasida av en österrikisk man som hållit sin dotter i fångenskap. Inte nog med att Sveriges största morgontidning gått över till ren kvällstidningsjournalistik, de förstör min undervisning också, de jävlarna. Allvarligt talat, hur kan detta generera helsidor dag efter dag? Vari ligger allmänintresset? Hur kommer det att påverka mig? Är sensationslystnad det enda gångbara kriteriet för nyhetsvärdering numera?

Det här har varit en bedrövlig massmedievår så här långt. Och bara för att göra saker och ting värre läste jag idag att SVT ska visa Englas begravning i direktsändning. Det låter så galet att jag faktiskt saknar ord. Jag kan förstå familjen som vill det. Att stöta och blöta något i massmedia kan vara ett sätt att förstå. Jag vet, som själv satt några vårkvällar för fem år sedan och bevakade nyheterna för att höra det om och om igen, det där som inte kunde vara sant.

Men det finns ingen ursäkt för SVT. Om människor som är i sorg inte har någon självbevarelsedrift borde i alla fall medierna klara av att tacka nej. För jag är rätt säker på att när de väl sitter där i kyrkobänken så kommer de inte alls att längta efter ett jippo. Det är inte första gången den här våren som jag känner så: Kunde inte någon ta tag i Arbogamammans föräldrar till exempel, likväl som i Englas mamma, och lära dem att säga nej, att lägga på luren, att stänga dörren. Jag är ledsen, men er sorg är inte vår. Det enda ni gör när ni försöker dela den med oss är att kränka er själva och dem närmast er. Om massmedierna inte förstår måste vi andra göra det.