En afatikers liv och leverne

Sedan ett par veckor tillbaka har jag något av ett återfall och många av symptomen från början av min sjukskrivning har kommit tillbaka: ont i bröstet, hjärtklappning, förvirring, koncentrationssvårigheter, ljudöverkänslighet. Det är inte roligt, men ett av mina symptom är i alla fall intressant nog för en analys. Jag drabbas av en slags övergående afasi. Om den kallas Brocas eller Wernickes minns jag inte, men den är av det slaget att jag pratar, men det blir helt fel ord.

"Dammsugare" blir "brevlåda", "overall" blir "fåtölj" (lite förvirrande för lilla A som inte förstod hur man sätter på sig fåtöljen), "grekisk" blir "egyptisk". Det är svårt att genomskåda logiken, även om jag kan konstatera att det alltid blir rätt ordklass. Jag byter ju till exempel inte ut "dammsugare" mot "motionera". Ibland hör jag själv att det blir fel, ibland stoppar jag mig till och med innan jag säger ett ord för jag inser att det är ett annat jag behöver få tag på. Men ibland är jag helt säker på att jag sagt rätt, kan upprepa det flera gånger och blir oerhört irriterad på min omgivning som inte förstår mig.

Hur som helst är det förstås jobbigt att må sämre igen, men vila hjälper. Häromdagen träffade jag förresten en bekant på bussen och berättade för henne att jag är sjukskriven sedan fem månader tillbaka på grund av stress. Hon tittade på mig och sa med eftertryck: "Vad skönt för dig!" Då hade jag faktiskt inga ord alls att ta till.

En glad nyhet idag är att vi nu har hela 19 yngel i en skål ovanpå lilla M:s akvarium. Förra omgången dog alla småfirrar så nu håller vi tummarna så att de vitnar. Så länge det finns liv finns det hopp! Så det så!