Om liv, yttrandefrihet och Muhammed
Veckans fråga är lite mer komplicerad än tidigare veckors: Är yttrandefrihet viktigare än människoliv? Det är en ärligt menad fråga. Man skulle också kunna ställa den så här: Om Jyllands-Posten kunnat förutse effekterna skulle de då ha stoppat publiceringen, eller skulle det ha varit ett brott mot yttrandefriheten? Är det viktigt att publicera vad som helst bara för att visa att man kan? Och ska man i det här läget krypa till korset, så att säga, och be om ursäkt på ett ordentligt sätt? Har de förlorat om de kliver ner från barrikaderna nu?
Själv har jag svårt att bestämma mig. Jag såg att Lars Leijonborg vill att de svenska patriledarna ska gå ut med något gemensamt uttalande för yttrandefriheten. Själv tycker jag att press- och yttrandefrihet är fantastiskt bra och givetvis helt nödvändigt i en demokrati. Frågan är om det är en tillräckligt viktig princip för att man ska vilja slåss för den hur mycket det än kostar en. Jag tycker också att man måste stanna upp och fundera på vad det är man försvarar. Om publikationen gällt till exempel antisemitiska karikatyrer av kända svenskar av judisk börd, skulle vi då ha ställt oss på barrikaderna för att försvara rätten att publicera det? Är rätten att publicera teckningar av Muhammed så viktig? Är principen det?
posted by Heliotropen @ 10:43 fm
5 Comments:
Det är ju inte för vår yttrandefrihet som muslimer bränner flaggor och protesterar. De gör det för att det osmakliga i att smäda deras profet som de högaktar. Bakom Yttrandefriheten kan man tydligen gömma det mesta - även hyfs och sunt förnuft.
Så klart protesterar inte muslimerna mot vår yttrandefrihet som sådan, bara mot resultatet av den. Så frågan kvarstår på sätt och vis - om vi nu vill ha yttrandefrihet hur långt är vi beredda att gå för den, och vad vill vi gå så långt för.
P.S. Två barn och grått hus i förorten också.
Det är en sak som jag inte förstår. Det är, och har alltid varit, förbjudet att avbilda Mohammed. Om man inte får avbilda Mohammed så finns det alltså ingen bild på hur han såg ut. Hur vet de då att det är Mohammed som är avbildad på de danska bildern?
Jämförelsen med kända svenskar av judisk börd funkar inte riktigt, tycker jag. Det vore personangrepp, medan karikatyrerna i Jyllandsposten inte riktar sig mot en viss person utan mot en religion. Att man ska respektera andra människor är väl självklart, men hur långt ska man anpassa sig efter andra människors tro?
Nä, det var inte svar på din fråga...
Liknelsen har ju dock gjorts med de antisemitiska karikatyrer som dyker upp i en hel del tidningar i muslimska länder. Den skulle knappast ses som okej här. Eller?
Och frågan är väl snarast var gränsen får. Hets mot folkgrupp är inte lagligt, inte heller smädelse, men var går gränsen. Hur dumma och knäppa saker måste man acceptera i demokratins namn?
Skicka en kommentar
<< Home