Jag och mina jag

I morgon ska vi ha det stora mötet på jobbet. När vi ska presenteras för Planerna och Visionerna (ja, jag tycker fortfarande illa om versaler), och få veta hur många som blir kvar och hur många som får gå. Spekulationerna når nya höjder. Själv har jag hört en del välunderbyggt skvaller om hur illa det kommer att bli, men det har jag lovat att inte berätta, så jag återkommer i morgon.

Just nu kämpar min oroarsida med min kaxsida i hjärnan. "Det värsta som kan hända är att jag blir ledig över sommaren", säger mitt ena jag, "eller resten av livet", säger mitt andra. "Det är bara ett jobb. Det är fan inte meningen med livet", kontrar kaxiga Heli. "Men det är bra att ha försörjning", svarar den mer pessimistiska. "Det har drabbat många före mig, och alla har överlevt", fortsätter Jag 1. "Men några av dem har fortfarande inte fått ordning på sina liv. Och för övrigt har det inte direkt vimlat av jobberbjudanden för dig tidigare i livet", svarar Jag 2.

Hur som helst, den som lever får se. Kanske är det rent av lite spännande?