Heliotropen spanar på modebloggar

Kvällens outfit: lila klänning från Cellbes (gissningsvis ca 100 tantpoäng), svarta strumbyxor från Lindex, tygstövlar från det där danska klädmärket som min svägerska sålde förut, vad det nu hette. (Och om jag ska modeblogga mer ska nog maken och jag ta oss ett snack om kameravinklar.)

Jag är en medelålders, lätt överviktig kvinna som är hyfsat intresserad av kläder, men aldrig förstått mig på det där med mode. Varför ska någon i Paris (eller var de nu sitter) bestämma vilka färger jag ska ha på mig i höst? Det tycker jag verkar fnoskigt. Om jag handlar nytt blir det gärna på postorder. Ärligt talat föredrar jag att bläddra i kataloger framför att gå i affärer. Man kan med visst fog anta att jag inte är en modebloggares idealmottagare.

Ändå bestämde jag mig en dag för att ta en titt på några bloggar. Eller kanske just därför. Jag var ju nyfiken. Det här handlar trots allt om ett ganska stort fenomen. De största, som Blodinbella och Kenza, har sisådär en 80 000 unika besökare om dagen. Många av dem är tonårsflickor och som flickmamma kan jag inte undgå att bli nyfiken. Om detta är 2000-talets motsvarighet till Starlet så borde man väl vara insatt.

Vad fann jag då? Ja, för det första kan man ju dra en del slutsatser om modebloggare och deras sajter. De är nästan undantagslöst under 25. Är de äldre rör det sig mest om moderedaktörer som skriver i jobbet. De har flashig design på sin sida – mycket bilder, lite text och gärna skrivet i något Courier-liknande typsnitt. Bilderna föreställer antingen upplagda kläder eller dem själva – på party (och det här är flickor som festar mycket) eller bara iklädd en ny outfit. Det de skriver är personligt, ofta privat och ganska ofta internt. De har intensiv kontakt med sina läsare.

Vad tyckte jag då? För det första var de stora bloggarna inte helt oväntat tråkigast. Annars var det väldigt varierat. På vissa gillade jag ju kläderna. En del har för mig oväntat innehåll – som kritik mot kvinnoidealet inom modeindustrin. Man ser också mycket som är både förnuftigt och sansat. Många modebloggare har nämligen en slags frågekolumn där man besvarar mejl från bekymrade läsare. Kan handla om allt från ”Var köper jag den där väskan?” till ”Jag vill ta livet av mig, vad ska jag göra?” Och då är det ju skönt att veta att tjejerna ofta får svar som det här fullfjädrat kbt:iga.

Har jag blivit fast nu då? Nja. Mode är ju fortfarande inte mitt favoitämne och jag tror inte att jag kommer att hänga på någon av de här sajterna varje dag. Men på några kommer jag säkert att titta in igen.