Vardagselände
Jag har hamnat i en kris av en oväntad anledning. idag fick jag med posten en inbjudan till en rehabiliteringsresa. Jag ska lära mig planera mitt liv och spänna av, får träffa sjukgymnaster och psykologer, får bo på fint hotell med helpension. Och haken är? Resasn går till Spanien. För de flesta människor skulle det väl innebära att man tackar ja direkt. Men för en person som fortfarande kämpar med att lära sig åka in till stan utan att få panikångest och hjärtklappning känns inte en resa till Spanien som nästa naturliga steg. Faktum är att jag redan tackat nej till den en gång. Men nu när jag sitter här med prospektet i hand och ser alla bilderna blir allting mycket svårare. Fan vad jag önskar att jag vågade! Jag blir så himla ledsen på mig själv. Hur kunde jag gå och bli så här?
Idag är det överhuvudtaget en kämpig dag. Vardag igen efter att hela familjen varit ledig sedan 22 december. Det är ensamt och trist och verkligheten knackar alldeles för högljutt på dörren.
posted by Heliotropen @ 1:03 em
1 Comments:
Jag förstår mycket väl hur dina tankegångar går. Du varvar upp redan vid tanken på att köa för incheckning på Arlanda, sedan fyra fem timmars flygresa och allt potentiellt krångel med resväskor på rymmen som konstigt nog finns inte i Spanien utan på Grönland. Och så håller det på sådär.
Det är jättesvårt att våga för man vet hur insatserna ser ut. Illamående, stark ångest och ren utmattning. Kan du tala med din läkare och de som har erbjudit dig resan om att du känner stark oro. Kanske kan de hjälpa dig rent handgripligen? Du är inte den första och absolut inte den sista som känner såhär och jag är säker på att de är vana vid att hjälpa sina resenärer så att de ska kunna ta sig dit.
Skicka en kommentar
<< Home