01 mars 2006

Det ringer, det ringer

Min mamma har en fascinerande förmåga att få märkliga telefonsamtal. För några år sedan fick hon det kanske allra märkligaste en påsk hemma hos oss, när hennes hemtelefon var vidarekopplad. Bakgrunden var denna: I sin ungdom var mamma väldigt mycket tillsammans med en syssling - vi kan kalla henne Vera - en parant och äventyrslysten kvinna. När de båda gift sig kom de ifrån varandra lite grand, men höll viss kontakt. Så drabbades Vera av stroke och hamnade på sjukhus. Hon kunde inte prata och knappt röra sig.

En dag ringde Veras man hem till mamma och undrade med dyster ton om mamma sett annonsen. Mamma blev förstås jätteledsen, dels för att hon mist sin syssling, dels för att hon missat dödsannonsen. Under flera år pratade hon ofta om Vera och hur sorgligt det var. Så kom den omtalade påsken. Återigen ringer Veras man. De småpratar en stund om barn och barnbarn och så säger han: "Vill du växla några ord med Vera?" Jag är full av beundran för min mamma som faktiskt lyckades få ur sig något i det läget. När samtalet var slut kom hon ut till oss andra, dubbelvikt, och ropade "Hon lever! Hon lever ju!" Det skänkte ett speciellt skimmer åt den påsken - det är ju inte varje dag någon återuppstår - men vi undrar fortfarande vad det var för annons Veras man pratade om.

Igår fick mamma ett nytt spännande samtal, dock inte från de döda. Det var en gammal pojkvän som ringde för att be om ursäkt för att han behandlat henne så illa. Mamma blev en aning förvånad och omskakad, inte så mycket för det han sa, som för att han gjorde slut med henne 1949 och de inte pratat med varandra sedan dess. Idag har hon tillbringat nästan hela dagen med att gå igenom gamla brev och dagböcker för att försöka utröna vad han egentligen bad om ursäkt för. Hon var imponerad av hans detektivarbete i alla fall. Han hade ringt pastorsexpeditionen i mammas födelsestad, lyckats hitta uppgifterna om mormors död och på så sätt fått mammas namn som gift. Sedan var det väl bara att läsa telefonkataloger.

Vad är det mest oväntade telefonsamtal du fått?

2 Comments:

Blogger Botilda said...

Det mest oväntade som jag kommer på så här är den semesterflirt som sex år senare ringde och bjöd in till bal på Stadshuset.

8:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Jag kommer inte på ett enda, dessvärre. Jag fantiserar ibland om att det ska ringa någon spännande person, men det gör det aldrig. Fast nu låter jag väl otacksam, mina vänner ringer ju förstås, men det är ju inte så överraskande!

Jag är nog själv den person som brukar ta initiativet. Är väl inte så intressant och spännande själv tyvärr...

11:41 fm  

Skicka en kommentar

<< Home