Jag mötte Lassie Palme

Idag glädjer jag mig lite extra åt att jag faktiskt sett den film som vann en Oscar för bästa rulle. Inte illa marscherat av någon som inte varit på bio sedan september.

Annars har jag mest funderat på det faktum att det förra veckan var 20 år sedan Palmemordet. Jag hade inte tänkt se minnesprogrammen. Ärligt talat är man ju lite trött på det där mordet. Men så fastnade jag framför en rekonstruktion som TV 3 gjort och plötlsigt blev det väldigt verkligt för mig, hela den epoken. Man fick höra de första nyhetssändningarna och då rös jag faktiskt. Tänk så världen förändrades i ett enda slag! Och tänk så många gånger den gjort det sedan dess också. När jag var barn vet jag inte om att det någon gång kom nyheter som fick hela världen att stanna, regeringen att utlysa en tyst minut och oss att sitta som klistrade framför extrainsatta nyheter. Men sedan jag blev vuxen har det ju hänt många gånger: Estonia, 11 september, Anna LIndh, tsunamin. När vi stod tysta på jobbet för tsunamins offer undrade jag i mitt stilla sinne hur många gånger till man ska vara med om något sådant.

Men frågan jag tänkte ställa till er idag, kära läsare, är: Var befann du dig när du fick veta att Palme blivit skjuten? Själv var jag i min mormors hus i Skåne. Min dåvarande fästman och jag hade åkt ner för att hjälpa mormor att flytta eftersom huset skulle rivas. Men istället för att göra någon nytta blev vi liggande i influensa. På morgonen kom min mormor in och väckte oss med orden. "Gå aldrig på bio. För Palme blev skjuten när han var på väg hem från bio." Det var ett surrealistiskt uppvaknande.

För övrigt har jag träffat Palme ett par gånger. Första gånger var när han kom till min gymnasieskola för att prata om sin roll som medlare. Jag blev mycket fascinerad av honom och det han sa, lite förvånande eftersom jag kommer från en familj där "sosse" bokstavligen är ett skällsord. Andra gången var när jag hälsade på en person på Rosenbad och Palme plötsligt klev in i rummet. Han gick genast fram och tog i hand och sa "Olof Palme", vilket jag tyckte var lustigt, och väldigt väluppfostrat. För att fortsätta på temat "jag mötte Lassie" växte jag dessutom upp på samma gata som Christer Pettersson. Honom har jag dock aldrig träffat.