05 oktober 2006

Vägen till lycka

Tjoho! Alla mina läsare! Vart har ni tagit vägen? Har ni försvunnit, eller är ni bara tysta? Jag får nog också lägga in ett sånt där räkneverk, med risk för att bli deprimerad. Ja ja, jag kör väl på ändå.

Jag läste en intressant artikel i en brittisk tidning skriven av en professor i psykologi vid Harvard som forskat om lycka. Han konstaterade att vi alla försöker förutse vad som kan göra oss lyckliga, men att vi då drabbas av något som psykologer kallar "the impact bias" Det betyder att vi överskattar vilken känslomässig effekt olika händelser ska ha på oss. Vi tror till exempel att vi kommer att bli evigt lyckliga om vi vinner Drömvinsten, eller evigt olyckliga om en pojkvän gör slut. I själva verket, säger professorn, är det ganska få händelser som har så djupgående effekter på vårt mående.

För att få veta hur vi verkligen skulle må om en viss sak hände borde vi fråga folk som varit med om just det. De flesta invänder då att "så skulle inte jag känna det, för jag är inte som alla andra". Men folk är i allmänhet väldigt lika i sina reaktioner på olika händelser.

Så vad gör människor lyckliga då? Alla undersökningar tyder på att det enda som verkligen gör oss lyckliga i långa loppet är sociala relationer, säger professorn. Själv får jag en inre bild av en apflock som sitter och putsar varandra i vad som alltså är höjden av lycka. Men eftersom samhället gärna vill att vi gör mer än sitter och käkar varandras loppor har man skapat en massa falska bilder av vad lycka är. Som att man blir lycklig av att vara framgångrik (för då jobbar vi hårt), eller av att bli rik (då jobbar vi förhoppningsvis också hårt), eller av konsumtion (för då håller vi samhällsekonomin igång) eller av att skaffa barn (för de behövs för samhällets fortbestånd).

Men varken framgång, pengar, prylar eller barn gör oss alltså lyckliga i långa loppet. Kanske kan man tycka att det är lite deprimerande. Å andra sidan kan de människor som någonsin varit med om att nå sina mål - och ändå inte känna sig så lyckliga - slippa en del av skuldkänslorna och tomheten. För även om man längtat hela sitt liv på just det jobbet, eller drömt i decennier om barn, så blir också det vardag märkligt snabbt när man sitter där på sandlådekanten och är dödligt uttråkad, eller upptäcker att automatkaffet är lika dåligt på UD, eller Universal Studios eller var det nu kan vara. Så då får man väl ta ett djupt andetag, rycka på axlarna, och plocka lite loppor på närmaste vän istället.

6 Comments:

Blogger Lime said...

Mörk choklad gör en lycklig. Vill du komma och plocka lite mörk choklad med oss??

8:26 em  
Blogger Botilda said...

Jag håller inte med professorn... men så är jag inte som alla andra heller ;-) Fast han har rätt i att social samhörighet skapar lycka - och Lime har rätt i den mörka chokladen (som vi just tryckt i oss en kaka av). Vi delar gärna med oss av båda när det passar bra.

8:54 em  
Blogger Heliotropen said...

Frågan är om det leder till riktigt långvarig lycka, eller om det, som vid allt missbruk, snart krävs större och större doser. Fast jag är inte alls emot missbruk, åtminstone inte när det gäller choklad.

2:31 em  
Blogger Anna @ Mormor hade stil said...

Oh jag skulle vilja skriva något jätteintelligent och filosofiskt om vad lycka är och hur man uppnår det... så det blir ju såklart ingenting av det för jag kan inte vara pretto den här månaden. Oktober är oprettomånaden för mig. Därför ska jag inte se Farväl Falkenberg.

11:55 fm  
Anonymous Anonym said...

Å, vad klok du är och du skriver så bra! Känner mig så välkommen på något sätt när jag tittar in här. Kanske är det som en kvinna sa på ett seminatrium jag gick på häromveckan.: Det är så härligt att få ta del av alla kloka föreläsare här, för då känner man sig lite smartare själv! När jag läser det du skriver så tänker jag: Aha, så har ju jag också alltid tänkt, så smart!
Fast jag känner mig ofta som en ganska misslyckad figur som inte blir lycklig av pengar och "framgång", som bara vill mysa med familjen eller småprata med mina närmaste vänner - det är ju det som jag verkligen gillar. Plus sommar, bad i en sjö, smultron och även mörk choklad. Men inte jobb, jobb, jobb... (Vad är det för fel på mig?)

6:54 em  
Blogger Heliotropen said...

Ja, h-n, du låter väldigt missanpassad. Själv vill jag inte ens vara social. Jag vill bara sitta och skriva och umgås med fantasipersoner.

1:27 em  

Skicka en kommentar

<< Home