Om fjollor och snubbar
Jag känner mig lite mer uppåt igen, mycket tack vare Ekorren. Så nu behöver ni inte undvika mig för att slippa bli deppiga.
Jag har börjat följa en ny serie på teve, "Böglobbyn", lite grand i researchsyfte, eftersom jag har ett queertema i min roman, ni vet. Visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. När DN skulle presentera serien skrev de så här:
"'Böglobbyn' i SVT är ett samhällsmagasin om manlighet och homosexuella män. Olle Palmlöf och Sverker Åström visar att bögar är som andra män förutom att de tänder på människor av samma kön."
Det var ju inte så förvånande, men ganska förtroendeingivande, tyckte jag. Nu skulle vi gå bortom klyschorna om fjollor och se människorna bakom. Men sedan fortsatte artikeln så här:
"Eftersom "Böglobbyn" är ett program av män, med män och om män berörs manligheten hela tiden fast på olika sätt. Till exempel framkommer det att männen i bögvärlden är uppdelade på samma sätt som de heterosexuella i det övriga samhället.
- Inom bögvärlden är män mer eller mindre manliga enligt den traditionella normen. Fjollbögarna, de som är minst manliga, står lägst ner i hierarkin. Högst upp finns alltså de vanliga "snubb-bögarna". De män som det inte syns på att de är bögar, säger Olle Palmlöf."
Nu måste jag erkänna att jag blev en aning konfunderad. Är männen omkring mig indelade i fjollor och snubbar, de heterosexuella männen alltså, utan att jag märkt något? Det skulle inte göra mig jätteförvånad i och för sig. Jag är erkänt dålig på sånt där med grupperingar. Jag märkte inte ens att det fanns synthare och hårdrockare förrän de inte fanns längre. Men även när jag tänker efter har jag svårt att se det där. Visst ser jag att dagis- och skolgårdarna är fulla av små machomän och prinsessor, men du brukar ju gå över sedan. I alla fall är de män jag umgås med varken fjollor eller snubbar utan helt vanliga normala mittemellan-killar. Människor helt enkelt.
Hur som helst såg jag sedan första avsnittet av Böglobbyn och blev jättebesviken. Syftet med serien påstods vara att man skulle omvända homofober. Men kan man verkligen göra det genom att göra ett program om cruising, dessutom ett program som inte har något mer att säga än ungefär: "jaha, Sverker, så det var bakom de här buskarna du satte på killar på fyrtiotalet" och "oj, här är det en jättekonflikt mellan bögarna som vill ha sex och frisbeespelarna, kolla det är någon som vält ett frisbeegolfmål"?
Glädjande nog var gårdagens avsnitt betydligt bättre. Det handlade om bögar som inte passar in i bögvärlden - om Thomas som inte alls gillar schlager, och om Marco som ser ut som en jättesnygg tjej men inte är en, och vem ska älska en då? Det är alltid lätt att känna med människor som är utanför och udda och jag grät ett par tårar för Marco som dyrkat Carola i tjugo år tills han träffade henne på ett kafé och hon sa: "Du måste sluta med det där, Marco, annars kommer du att brinna i helvetet. Det är en styggelse för Gud."
Och just där skulle jag vilja komma med en vacker slutkläm om tolerans och medkänsla och medmänsklighet, för tusan. Men den får ni tänka er själva.
posted by Heliotropen @ 5:09 em
3 Comments:
Du skriver så roligt och underhållande! Jag funderar över detta med fjollor och manliga män bland heteromän - har inte heller lagt märke till denna uppdelning. Men du får väl ta och och fråga någon man i din närhet om det är så de själva upplever männen i sin omgivning! Jag tror jag ska fråga maken.:) Det är kanske inte sådant som kvinnor märker. Själv har jag en känsla av att jag faller för dem som inte är så macho i så fall. Jag har alltid haft svårt för män med svag självkänsla, som inte vågar visa hur de är utan spelar en machoroll. Fast jag gillar inte detta drag hos kvinnor heller. Att spela en roll, alltså.
Vad skönt att du känner dig mera uppåt! Dina betraktelser är alltid lika underhållande att läsa, oberoende av din sinnesstämning, men jag förstår att du tycker det är skönt att känna dig gladare!
Det finns en studie om könsroller inom transsexualism. Män som genomgår könsbyte för att bli kvinnor har ofta levt med alla öppna attribut för att upplevas som kvinna. Det ingår i kraven för att övervägas för en operation, att man har levt i kvinno- eller mansrollen i några år innan operationen kommer till stånd. Om man inte är tillräckligt kvinnlig i sitt beteende, eller tillräcklig manlig, så skulle det alltså kunna omintetgöra ett könsbyte. Det finns oändliga fördomar om kvinnligt och manligt och om homosexuella. Jag har stött på många "vanliga" homosexuella män (konstig fras att använda, vanliga homosexuella män. Alla ska väl få leva som de vill.), liksom fjollor. Lesbiska kvinnor får inte samma uppmärksamhet.
Hej på er!
Håller med dig h-n, jag gillar inte heller folk som spelar roller. Har väldigt svårt för grabbiga män och supertjejiga tjejer. Förstår inte riktigt varför man måste lägga ner så mycket energi på att bevisa att man är något som alla vet att man är. Och ja, det är roligare att vara glad!
Håller med dig också, Jessika! Lesbiska kvinnor är av någon anledning nästan osynliga. Några syns ju i medierna ibland, men inte alls i samma omfattning, och i min egen bekantskapskrets går det cirka tre homosexuella kvinnor på tio dito män. Vad beror det på? Är de oftare i garderoben? Och det känns lite som att samhället säger åt oss att bögar får man gulligulla med lite grand. Alla gillar Jonas och Mark liksom (nåja, nästan alla), men när får vi en riksflata? Ursäkta språket! Verkar inte som att folk lägger huvudet så sned och säger "Vad söta de är" om Tiina Rosenberg och Efva och Eva. Lesbiska kvinnor behöver en bättre PR-konsult!
Skicka en kommentar
<< Home