Ondskan på tv 3

Ja, ja, jag erkänner. Jag har varit lat igen. På sätt och vis. När jag inte skriver här betyder det oftast att jag skriver något annat, och nu var det dags igen att skriva sexscener i Romanen (andra utkastet), så ni får ursäkta om jag var lite distraherad. Så egentligen har jag inte så mycket att blogga om. Kanske borde jag plocka fram den där bloggeneratorn som Botilda förevisade en gång för att gå hjälp med att gå på tomgång. Men å andra sidan är jag ju ganska bra på det själv.

I fredags var jag med och höll i en klassfest för 18 åttaåringar. Jag ska berätta en hemlighet. Alla åttaåringar har adhd. Jag säger det med största kärlek, både till åttaåringar och adhd-barn. Men vi serverade ju inte ens särskilt mycket socker, ändå var det som att titta på en video som man snabbspolar framåt, med högsta volym på. Jag lärde mig mycket annat också. Som att när någon spelar Hard Rock Hallejuh så är det meningen att man ska slita av sig tröjan, kasta sig ner på knä och glida fram över golvet. Jahaja. Det var ett tag sedan man var hipp.

På tal om adhd har det förekommit en debatt både i media och på olika forum (ja ja, jag vet att det böjs fora på latin, men nu skriver jag på svenska) om ett program på tv 3 som heter Ondska. Det är naturligtvis djupt omoraliskt av mig att blogga om ett program jag aldrig sett, men någon gång ska man ju vara lite kinky också, och för övrigt är det inte så svårt att räkna ut vad kombinationen Hasse Aro + tv 3 kan ge upphov till. Hur som helst går programmet ut på att man ska "förklara" diverse våldsbrott med hjälp av olika diagnoser. Ett avsnitt handlade sålunda till exempel om psykopati. Och ett avsnitt handlade om Aspergers syndrom (AS).

Nu tänker ni att jag är ute och cyklar för jag pratade ju om adhd, men vänta bara, det kommer en förklaring. Avsnittet väckte ilska hos personer med AS och deras anhöriga. Det finns ingen känd koppling mellan brottslighet och AS, däremot väldigt många fördomar om människor med detta funktionshinder. Följaktligen anmäldes programmet av Riksförbundet Attention. Hasse Aro försvarade sig med att man i programmet tydligt deklarerade att de flesta med AS inte alls är våldsamma. Att det finliret inte gått fram till alla tittare framgår tydligt av en artikel i Expressen med tillhörande kommentarer. En (numera censurerad, tror jag) kommentar löd så här "Företrädare för Riksförbundet Attention ger ofta ett lätt hysteriskt intryck och borde snarare visa förståelse för alla som är oroliga när vi tvingas konfronteras med dessa sjuka individer. Min dotters klass terroriseras av en dampunge vars föräldrar vägrar att flytta på sin son. Helt klart har även föräldrarna, särskilt mamman, någon slags bokstavskombination men nog borde 25 andra ungars behov väga tyngre än en sjuk pojkes som helt uppenbart inte klarar av den vanliga skolan. Nej mer pengar till specialskolor och tidig diagnostik så dessa potentiella våldsverkare, narkomaner och i vissa fall mördare, kan upptäckas tidigt och få adekvat medicin."

Att adhd/damp inte är samma sak som Asperger borde inte ha undgått någon allmänbildad vuxen. Att det ingetdera kvalificerar sig som sjukdom tycker jag också borde ha framgått klart, även för den måttligt intresserade. Att det inte är okej att skrika tillmälen till andra i öppna forum borde väl också tillhöra vad varje svensk borde veta. Jag känner mig väl extra träffad eftersom jag numera har en anhörig med adhd-diagnos, och ytterligare en anhörig som diagnosticerat sig själv med det. Ingen av dem är, kan jag avslöja våldsverkare, narkomaner eller mördare. Varför är det så svårt för oss människor att visa respekt för andra? Att vara lite ödmjuka och schyssta och tänka "There but for the grace of God, go I"?

Läs gärna Mark Haddons utmärkta Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. En skildring av AS - inifrån.