Ansökningarnas underbara värld

Nu ska jag snart skicka iväg den första ansökan gjord efter konstens alla regler. Jag har ringt kontaktpersonen på företaget för att upprätta kontakt. Han pratade i tio minuter alldeles utan frågor och avslutade med ett: "Och om jag får ge ett tips så är det att läsa på om oss. Det händer att folk kommer hit på intervju och inte ens vet vilka vi är. Så ta reda på det. Vi är blablabla ..."

Eftersom de använder sig av rekryterare tyckte min coach att jag skulle ringa dit också. De gör ju en första gallring, och det är bra att ha "skapat en relation". Så jag ringde rekryteraren trots viss brist på reella frågor:
- Hej jag är intresserad av jobbet som YY på XX.
- Jaha.
- Jo, jag undrar ... när tror du att du har gjort den första gallringen?
- Veckan efter att ansökningstiden går ut.
– Jaha ... okej ... eh. Jo, jag ju pratat med NN på XX om vad som är den viktigaste egenskapen hos den som ska klara det här jobbet. Vad har du för syn på det?
– Att man har jobbat med webben.
- Jaha, okej. Intressant ... ja, då ... ska jag väl försöka få in ansökan då. Tack så mycket!
Med det relationsskapandet bör jag ju ha jobbet som i en liten ask.

I annonsen till ett annat jobb jag tänkte söka står det i listan över "lämpliga" egenskaper: "Du har en hälsoinriktad livvstil." Shit! Jag får nog ändra det där jag skrivit under rubriken "Personligt" i min cv: "På fritiden ägnar jag mig gärna åt mina främsta intressen, sprit, porr och partydroger."

Det får mig att tänka på den där gången jag sökte jobb som copywriter på Det bästa ("Bästa Heliotropen! Nu står glädjen högt i tak hemma på Blomvägen 13. Nu har du chansen att vinna ..."). Vid intervjun fick jag bland annat frågan: "Hur skulle din man beskriva dig." Där följde en lång stunds tungbitande från min sida för att jag inte skulle svara: "Skitbra i sängen, skulle jag tro."