Livsmedelsverket och sanningen

Igår skrev DN om Kalla fakta-programmet härom dagen där de tog upp vilka rekommendationer Livsmedelsverket ger gravida kvinnor. Många av oss har ju redan misstänkt att det var något skumt med dem, och retat oss på nitiska barnmorskor som fått det att låta som om vi inte får äta någonting.

Redan när jag väntade lilla M läste jag mig till att den alkohol man dricker som ammande mamma först går genom levern innan den hamnar i modersmjölken. Det innebär att man får samma promillehalt i mjölken som i blodet. Dricker jag på rätt bra så får mitt barn alltså i sig någon promille, mindre än i den "alkoholfria" cider man brukar få att skåla i när man just fött. Jag är ju inte dummare än att jag insåg att en måttlig konsumtion inte rimligtvis skulle kunna skada mitt barn. Ändå hade jag jätteångest när lilla M var nyfödd och jag drack ett glas skumpa tillsammans med bekanta som ville fira hennes ankomst.

När lilla A kom var jag ju en veteranmamma och kunde stå på mig lite bättre. Så jag tog något glas vin till maten om jag kände för det och lät bli att ha ångest. För övrigt har ju nyförlösta mammor ett rätt bra självreglerande system när det gäller drickande. Man brukar i regel tvärsomna efter max ett glas vin.

Men varför kan man inte från Livsmedelsverkets och mvc:s sida vara ärlig både med den och andra risker? När jag väntade lilla A träffade jag några gånger en annan gravid kvinna som också var livsmedelsinspektör. Hon berättade att man EN enda gång i Sverige hittat listeria i EN förpackning med vakuumpackad skinka. På det byggde man rekommendationen att gravida ska undvika skinka, och ger massor med kvinnor ångest för den där ost- och skinkmackan som slank ner när de var desperat hungriga. Jag tycker inte att man ska låta bli att nämna risken, då blir jag ju som Livsmedelsverkets chef som tyckte att mvc inte ska nämna något om folsyra för när kvinnor kommer på första kollen är det ändå för sent att äta det för att förebygga ryggmägsbråck och då skulle man ju bara oroa de små kvinnor. Jag tycker att vi borde få mer information, inte mindre, så att vi själva kan sätta in det vi gör i ett sammanhang och bedöma risken på ett medvetet sätt.

DN:s Ulrika Kärnborg har en tydlig teori om varför Livsmedelsverket inte talar sanning. "Kvinnor som ägnar all sin energi åt vad de stoppar i munnen är lätthanterliga kvinnor." Ain't that the truth.