Sorgens dag

I lilla M:s skola har de ett hönshus. På sommaren får de elever som vill tillsammans med sina föräldrar vara ansvariga för hönsen en vecka. Under en av sommarens varmaste veckor hade vi ansvaret. Varje morgon fick man traska upp och släppa ut de fyra hönorna och tuppen, ge dem mat och fylla på vatten. På kvällen fick vi gå upp igen och släppa in dem, för att inte grannarna skulle väckas alltför tidigt av tuppen. Dessemellan gick vi upp ibland på eftermiddagarna och bara satt i det omgivande "naturrummet" där det finns bord och bänkar, en pergola med klättervin, en liten damm med guldfiskar och barnens odlingar. Det är ett av mina bästa sommarminnen från i år. Jag var alldeles överväldigad av hur mysigt det var att ha ansvar för djur igen. Jag var en extrem djurvän som barn, med blev allergisk i tonåren och har sedan dess tvingats hålla mig på avstånd. Nu blev jag totalförförd av de tama hönorna som gärna satt i min famn och blev klappade, och som var så roliga att titta på när de gick och sprätte.

Natten till i går tog sig någon in i hönshuset och dränkte de fyra hönorna och den stolta lilla tuppen i en vattentunna.

Jag förstår ingenting. Gör ni?