Manliga medelmåttor
Igår skrev DN om hur flera universitet i Sverige tillämpar kvotering för att få en jämnare könsfördelning på en del av sina utbidlningar. Det handlar i samtliga fall om att män kvoteras in på till exempel läkar- och sjuksköterskeutbildningar.
Detta med kvotering har länge varit en het potatis. För inte så länge sedan fanns ett förslag om en lag som skulle tvinga företagsstyrelser att ha en viss andel kvinnor. Det blev ett himla liv. Även en del kvinnor var emot det. De ville inte att någon skulle tro att det var där för att de var inkvoterade utan för att de hade rätt meriter. Jag tycker det låter som om de har en sorglig tilltro till sina egna och andra kvinnors förmågor. För det lustiga är ju att universiteten i Karlstad och Örebro inte alls är ensamma om att kvotera till männens fördel.
Det är svårt att hitta något bevis för att män och kvinnor skiljer sig särskilt mycket åt när det gäller intelligens eller andra egenskaper som kan säga något om hur lämpade de är för till exempel högre tjänster, däremot är det lätt att hitta bevis för att kvinnor presterar mer än män. Flickor, från grundskolan och uppåt, har högre betyg än pojkar i alla ämnen utom idrott. Betydligt fler flickor än pojkar går vidare till högre utbildningar och på många linjer är de i stor majoritet. Det är väl bara tekniska utbildningar som är undantaget. Om man jämför män och kvinnor i samma yrke och med samma position har kvinnorna i genomsnitt högre utbildning än männen. Men sedan händer något, för bland professorna är männen i förkrossande majoriet, likaså på chefsnivå i privata företag, och i börsnoterade företags styrelser existerar de knappt.
Det finns bara en slutsats att dra: Män kvoteras in på ett nästan ofattbart sätt. Att införa en lag som gör det möjligt att kvotera in kvinnor till till exempel professorstjänster eller styrelseplatser skulle alltså inte göra att vi fick en massa okvalificerade personer på de platserna. Det skulle betyda att vi fick bort de medelmåttor som sitter där idag, med sitt kön som enda merit.
posted by Heliotropen @ 4:26 em
9 Comments:
Bra talat, Heliotropen! Och du säger att du inte är feminist!? ;o)
Interessant tanke, har inte tänkt at det hallet, dvs. vänt pa kakan. Den ska jag fundera pa ett tag (en som inte vill vara "kvot-kvinna")
:-)
Jodå, h-n, jag säger nog att jag är feminist. Fast inte av Fi-röstarsorten.
Tanken slog mig: Kan det vara för ATT ni är så mycker mer intelligenta och värdesätter er själva för mycket som ni kvinnor UNDVIKER att bli proffesorer och styrelseledarmöter i börsstyrelser??
Det låter misstänkt likt en massa gamla argument: Kvinnor är för kloka för att vilja rösta och syssla med något så smutsigt som politik. Kvinnor är för kloka för att vilja arbeta och slita ut sig. Kvinnor är för kloka för att vilja utbilda sig...
Jag är som förblindad av det här med föräldraförsäkring just nu, och kopplar den med det mesta. Inklusive kvotering i arbetslivet. Om kvinnorna presterar mer i unga år, så tar männen igen sedan. Och det kommer de att fortsätta göra så länge arbetsgivarna förväntar sig att kvinnor men inte män kommer att bli gravida, föda barn, vara föräldralediga, ha ansvar för att lämna, hämta och vabba. Det måste vara betydligt lättare att ge de intressanta och utvecklande uppdragen till män som man ju kan lita på, än till kvinnor som ju ändå inte kommer att satsa helt på jobbet. "Ju..." Med de intressanta och utvecklande uppdragen följer mer ansvar, bättre tjänster, högre lön och så småningom nyckeln till styrelserummen.
Faktum är att jag nog själv skulle vara en sådan chef som hellre gav ansvaret för de viktiga projekten till någon som jobbat kontinuerligt i flera år och som jag sett växa med sina uppgifter, än till någon som varit helt föräldraledig i ett par år och sedan måste vara hemma alltsom oftast med sjuka barn. I dag innebär det att jag skulle prioritera männen. Med individuell föräldraförsäkring skulle arbetsgivarna ha samma problem med männen som de i dag har med kvinnorna. Slå mig inte!
Antagning till utbildning tycker jag för övrigt borde utgå från andra kriterier än enbart betyg och kvoter. Varför tog man bort urvalsintervjuerna vid journalistutbildningarna och provlektionerna som de som ville bli lärare måste hålla? Jag vill ha en läkare som förstår och kan lyssna på människor och jurister med god analytisk förmåga; inte nödvändigtvis några som gick ut gymnasiet med toppbetyg.
Så du menar att du skulle avstå från att ge till exempel en skicklig och välutbildad 50-årig kvinna en plats i din bolagsstyrelse för att hon tjugo år tidigare var mammaldig under ett par år?
För medelåldern är väl ganska hög både bland styrelsemedlemmar och professorer?
Jag tycker också att det bästa vore om män och kvinnor delade mer lika på ALLT ansvar när det gäller barn, inte bara "ledigheterna", men det är också oerhört lätt att använda föräldraledigheten som en ursäkt, och det finns alltid en ursäkt att inte befodra kvinnor. (Kvinnor är svagare, kvinnor är sämre på matte, kvinnor behövs hemma, kvinnor är för kloka för att vilja bli chefer osv osv.) Dessvärre tror jag att det skulle göra det även om föräldraförsäkringen blev personlig.
Francoise Giroud: "Full jämlikhet mellan könen blir det föst när medelmåttiga kvinnor innehar höga poster."
Nej, naturligtvis hoppas jag att just jag skulle vara en sån insiktisfull chef att jag såg till individen och individens kompetens, inte könet (eller den etiska bakgrunden eller graden av utbildning eller funktionshinder). Men jag tror att det finns färre kompetenta kvinnor i 50-årsåldern än män just därför att arbetsgivarna inte räknar fullt med kvinnorna under en period mellan "fertil ålder" och till dess den yngsta börjar säg mellanstadiet. Om männen får de utvecklande tjänsterna blir det så klart männen som utvecklas mest.
Om flickorna har ett försprång under skoltiden, får männen det under åren efter skolan. Det kan bli mycket att ta igen för den som plötsligt vill och kan engegera sig mer i sitt arbete i 40-årsåldern. Och det finns massor av kvinnor som klarar det, men deras insats kräver mer energi än männens.
Den forskning jag har tagit del av angående föräldraledigheten visar rätt tydligt att i familjer där båda föräldrarna varit hemma med sina små barn (alltså inte enbart tagit föräldraledigt över sportlov och liknande) så tar båda ansvar för barnen även efter småbarnstiden. Det är ju då de egentliga problemen börjar för arbetsgivarna, med medarbetare som måste vara oplanerat lediga eller stressar sig blå för att både hinna arbeta och hämta-lämna. Att dessutom dessa familjer har lägre skilsmässotal är ytterligare en bonus (som också är bra för arbetsgivarna och därmed för både mäns och kvinnors möjlighet att klättra i karriären).
Sen kan jag tycka att det är fruktansvärt orättvist att kvinnor som är hemma med barn anses komma efter medan det anses meriterande för män.
Jag tror inte att delad föräldraförsäkring är allena saliggörande för jämställdheten, men jag är övertygad om att det är ett av sätten att ta sig dit.
Idag, den 16 december, skriver Anna Larsson i Svenska dagbladet om de manliga medelmåttorna. Intressant!
Hoppas länken fungerar, annars kan man gå till www.svd.se och söka på Anna Larsson.
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_11320257.asp
Skicka en kommentar
<< Home