Min fantastiska man
Häromdagen sprang jag (nåja, ingen av oss sprang) in i en granne och berättade för henne om min sjukskrivning och min stressjuka och min brist på ork. Jag berättade också att min man förbjudit mig att städa. "Åh, var rädd om honom," sa hon.
Det kanske verkar stingsligt av mig, men jag får ofta höra sådant och jag blir faktiskt lite irriterad varje gång. Inte för att jag inte håller med. Jag tycker också att jag har en förfärligt trevlig och bra man. Men alla andra verkar ju förutsätta att jag inte förstår det. Och det gör jag ju. Dessutom verkar inte DE inse att min man har en förfärligt trevlig och bra fru. För jag tror att han kan räkna på ena handens fingrar de gånger någon sagt åt honom att vara rädd om mig. Och har de gjort har de inte syftat på att jag är en sådan fantastisk fru, utan att jag är så himla bräcklig. Kanske är det någon sådan där unken manligt-kvinnligt grej. Kvinnor förväntas vara fantastiska fruar, men om en man så mycket som hämtar ett glas vatten åt sin fru är han det bästa som hänt sedan färdigskivat bröd. Eller också är det bara det att jag är stingslig.
Vad tror ni?
posted by Heliotropen @ 9:03 em
2 Comments:
Först vill jag säga att ni är en fantastisk kvartet! Från störst till minst.
Vilka är det som ber dig vara rädd om mannen? Om det är mest kvinnor så har jag en tanke om att det är lättare för dem, oss, att se och tänka "Åh, en sån man, en sån skulle man ha" än "Åh, en sån kvinna, en sån skulle man va".
Fortsätt vara rädda om varandra - på alla sätt!
Fördomar, fördomar. För några årtionden sedan var det ju legio att kvinnan skötte hemmet och mannen lönearbetade. Kvinnan var en oavlönad hushållerska. Detta synsätt lever ju tyvärr kvar hos många. Särskilt hos lite äldre kvinnor, är min erfarenhet.
Min egen mor fäller ofta denna typ av kommentarer. Hon är orolig för att min man ska överanstränga sig om han "hjälper mig" med hushållsarbete. I mammas ögon är tydligen min 90-kilosman en oerhört bräcklig varelse. Medan hon uppenbarligen förutsätter att jag orkar och tål hur mycket som helst. Att jag både jobbar heltid och sköter hemarbetet är bara som det ska vara! Definitivt inget att "gnälla över".
Tyvärr sitter det väl i ryggmärgen hos vissa, detta. Men det är ju helt vansinnigt om man tänker efter, så det är väl det man får göra. :o)
Skicka en kommentar
<< Home