Flyktingmottagning

Finns det någonting som så snabbt och effektivt försätter oss moderna människor i stress som ett telefonsamtal mitt i natten? Där ligger man i lugn och tystnad och litar på att världen ska stå kvar tills man vaknar, och så plötsligt bryter sig en hög signal in i lugnet och man vaknar viss om att katastrofen är här.

Kvart i ett i natt ringde vår telefon. Maken hann inte svara innan telefonsvararen gick igång men hörde vem det var. "Det är mamma", sa han, och lade till ett onödigt: "Nu har det hänt något." Man hinner tänka ganska många tankar på den stund det tar nymornad make att stiga upp, stänga av telefonsvararen och svara när det ringde igen.

Men nej, ingen hade dött. Istället hade de både i all hast och mitt i natten blivit evakuerade från sitt hem av gasmaskprydda poliser på grund av en brand i en industrilokal 150 meter bort. Då hade de redan suttit i en och en halv timme i så tät rök att de inte såg grannens hus. En granne hade varit borta på kvällen och stoppades av polisen på vägen hem, nu ringde han och undrade vad som pågick. Så med några whisky innanför västen fick de ta fan i hågen och köra iväg. Kvart över ett var de på plats hos oss och vi ringde Sjukvårdsupplysningen och Giftinformationscentralen (tfn 112!) för att få reda på om vi skulle hålla utkik efter några speciella symptom (jag är numera expert på brandgaser) eller om vi kunde sova lugnt. Det kunde vi. Men det gjorde vi inte.