Livet från den ljusa sidan

Livet har så smått börjat visa sig från en ljusare sida. De senaste två veckorna har det gått snabbt uppåt med mitt mående. Det gör mig lite rädd. Jag har ju haft många återfall och kanske kommer det ännu ett. Att må bra är rätt beroendeframkallande. Man vill för allt i världen inte mista det. Kanske är det lite av en besvärjelse när jag oroar mig för nya svackor. Förut har jag ju så många gånger tänkt att "Okej, nu är jag frisk", och så har motgångarna kommit som ett brev på posten. Så nu gör jag tvärtom: Om jag förväntar mig elände kanske det inte kommer?

Igår reflekterade jag över det faktum att jag gått upp i vikt samtidigt som jag börjat må bättre. Jag var på intet sätt för smal tidigare. Snarare var det så att när jag före jul gick ned i vikt rätt hastigt så tänkte jag som så: "Okej, jag är deprimerad som f-n, har ont hela tiden och kan inte finna någon mening med livet. Men jag går i alla fall ned i vikt." Nu lutar jag åt att det kanske är roligare att vara mullig och glad. Så jag tänker fortsätta äta extra mackor och lite (nåja) choklad då och då. Say after me please: "Det är vackert med valkar! Det är vackert med valkar!"

Det har nu blivit halvt om halvt bestämt att jag ska börja arbetsträna i maj. Det känns faktiskt rätt okej. Undrar just om jag kommer i mina jobbkläder...